Aftonbladet – 3 december 1842, sida 2

nyss förut hade föreståtts af en då nyligen för bristande redovisning afskedad vaktmästare, om hvilken ganska ofta hördes klagomål för hans hårda medfart med personer, som inkommo i häktet såsom ransakningsfångar. Slutligen förekommer N:o 7 i Minerva, att Aftonbladet vid berättelsen, att förre betjenten Johansson blifvit häktad för stölden hos hr grefve Wachtmeister, hade haft angeläget att bifoga, att Johansson förut varit känd för god frejd. Detta är icke heller sant. Ifrågavarande uttryck, hvartill fogades tillägget lärer, förekom icke första gången Johansson nämndes, utan på samma gång, då det tillika berättades, att Johansson verkligen blifvit förvunnen till stölden. Detta tillägg utgjorde sålunda alldeles icke något försök att insinuera, att personen blifvit orättvist tagen för hufvudet, utan berättades endast såsom cen tillfällig omständighet, den vi hört berättas. Då det sedan befanns, att Johansson redan förut begått andra stölder, så omtalades äfven detta utan någon påminnelse från annat håll. En och annan skall måhända anse, att en alltför stor vidlyftighet egt rum, för att besvara några anklagelser, som, älven om de lemnats utan vederläggning, i sig sjelfva äro af föga eller ingen betydenhet i sak, och der premisserna icke gilva något stöd åt konklusionen, enär, äfven om Aftonbladet i alla de fem åberopade målen hade påstått att för mycket utrymme blifvit lemnadt åt godtycket, i alla fall intetdera af påståenderna innehåller något som kan tydas derhän, att man velat förringa begagnandet af lagliga medel till brotts beifrande. Men saken är likväl icke så likgiltig, som den kan synas vid första påseendet, och vi anhålle att få fästa uppmärksamheten på det serskilda skäl, som denna gången föranledt oss att afvika från den korthet, Aftonbladet annars merendels iakttagit i sina polemiska uppsatser. Den första fordran i ett samhälle, det må för öfrigt vara beskaffadt huru som helst, är naturligtvis säkerhet för dess medlemmar till lif och egendom och en naturlig ovilja råder gerna mot allt som kan störa denna säkerhet. Den lugne och ordningsälskande medborgaren jär derföre både villig och skyldig att med sitt bifall och sin verksamhet understödja den offentliga makten, som skall skydda denna säkerhet. Men å andra sidan är det ock vigtigt, att individens rätt iakttages, och att de maktegande icke, under förevändning att skydda det helas rätt, får tillåta sig större ingrepp i den individuella friheten, än lagen tillåter. Den olika gränsskillnad, som sålunda eger rum mellan det offentligas, statens, dess embetsmäns och verktygs makt och den enskildes rätt, bestämd genom lag, bestämmer hufvudsakligen i hvad mån ett samhälle är despotiskt eller lagbundet. Bland de vigtigaste beståndsdelarna häri äro de förhållanden som , angå den perI sonliga friheten, och häraf t. ex. den betydelse, som Engelsmännen fästa vid den s. k. HaIbeas Corpus akten såsom en bland de yttersta lgrundvalarne äfven för deras politiska frihet såsom nation betraktad. Haflve vi gjort oss förstådde häri, så är det äfven klart hvarföre de maktegande framförtallt äro ömtålige för sådana anmärkningar, som röra ett intrång på den personliga friheten, älI vensom hvyarföre alla de, som antingen ej äliska tryckfriheten i allmänhet eller för hvilkas I maktutöfning offentligheten utgör en besvärlig ;loch i deras egna ögon onödig kontroll, gerna Iskola söka att framställa pressen såsom beIordrande sielfsvåldet och förlamande kraften af lagarnas handhafvande, till och med företrädesvis just då, när den yrkar lagens noggranna iakttagande och ifrar emot våld och godtycike. Imedlertid är det, såsom vi förut nämnt, I ganska tydligt, att om pressen verkligen skulle göra sig saker till denna stående beskyllning, att taga brottslingar i försvar och uppmana eller ägga till ohörsamhet emot lagarna och deras verkställare, så vore detta ett så beItänkligt lyte hos densamma, att den derföre väl förtjenade att utsättas för den allmänna oviljan. Af detta skäl har ett tillfälle icke kunnat vara oss annat än välkommet, då en af den sidans organer, som ofta för den nyssnämnda jargonen mot pressen på tungan, ansträngt sig för att mot Aftonbladet sammanleta allt hvad i omförmälde afseende stått att finna i en hej Tr Sn TA EE EE En rn nn nd RR