Aftonbladet – 3 december 1842, sida 2

mV flög emot mig, nästan qväfde mig med sina omfamningar och prisade sig lycklig att ännu kunna helsa mig ibland de lefvande. Med möda lössjorde jag mig ur hans omslingrade armar och räckte handen åt min onkel, som vänligare än vanligt . nalkades mig och mottog den erbjudna. Man firar här uppståndelsens fest,, började han; det fägnar mig. Gilve Gud, att man tillika måtte fira själarnes pingsthögstig, att man nemlisen med all sjukdomens eftervärk måtte afskudda lt alfanseri, som möjligtvis ännu kunde bårdnackadt hålla. sig förborgad i någon vrå af den öfverstuderade kroppen; att det sunda förnuftets helige ande må i flammogestalt och glödande af let nyttiga samla sig på detta hufvud, och förjäna det den gåfvan, att tala icke så mycket med många, som med förnuftiga tungomål. Jag böjde mig, med allehanda tankar, öfver onkelns hand. Men, förmodligen alt spara mig svaret, tog doktorn till ordet: Hvad gåfvan att tala med många tungomål ingår, så är vår gamle Lebrecht här, som eger 1en tillräckligt. Men anden har deruti liten del; mycket förr synes det mig, som vore nämnde Lebrecht en ättling af någon bland de handtlansare, som arbetat vid babyloniska tornbygghaden. Vid dessa ord rodnade denne ända till toupten, och med en bugning, som, mera vältalig än ord, uttryckte hans hederskänslas oförtjenta förödmjukande, smög Babyloniern ur rummet. Efter ett svall af frågor i anledning af mitt hastige missöde, och hvilka jag besvarade, såsom mig godt syntes, vände sig samtalet naturligtvis på värdinnan i huset, som hvar och en vant sig alt tänka i ett synnerligt godt förhållande till mig. sålunda erfor jag då genom de tre herrarnes enslämmiga vittnesbörd, att hon under mitt medvetslösa, sinneslösa tillstånd nästan intet ögonblick vikit från min säng, alt hon sjelf gifvil mig läcemedlen, och bestämdt hade försmått hvarje varing, hvarie förströelse, och hvarje biträde, till less bon visste mig vara utom all fara. Hon hale blifvit främmande för hofvets cirklar, otrogen ina sysselsättningar och älsklingsnöjen, för ati vaka hos mig och skaffa mig de lindringar och ,eqvämligheter, som endast qvinnans lena hand an erbjuda den lidande.