Aftonbladet – 3 december 1842, sida 2

om har hållits i Poliskammaren och är beroende af ytterligare upplysningar ; imedlertid hålles så väl gardist som de omförmälda bönderne häktade. Vid genomläsningen af målet, angående de begge Jemtlänningarne, företer sig såsom anmärkningsvärdt, att ej blott Jon Ersson, utan äfven drängen Per Persson, blifvit häktad. Det är likväl gilvet, att, så vida icke drängen är öfvertygad att hafva afvetat, att det köpta silfret var stulet, var det hans ovillkorliga sky!-. dighet, att efterkomma husbondens befallning, och han kan icke derföre fällas till ansvar. — En alltför stark häktningsifver synes på de sista veckorna hafva åkommit polisen, hvilket vi önska icke må bekomma illa i längden. I allmänhet, och då man vet att häktena redan äro fullproppade och att aldrig nägot gagn kan komma att inträffa af onödigt häktande, borde denna åtgärd väl ej anlitas annat, än der det är ytterst behöfligt. Hvar och en, som gör sig den mödan att genomläsa det ofvanstående, inser, att det anmärkta knotet i starka ordalag alldeles icke gällt husbonden Jöns Erssons arrestering, utan endast drängens, hvilken då innu icke var öfvertygad att hafva afvetat, att det: gods, han blifvit anbefalld att förvara, var stulet, samt att det blef nödigt tillägga Aftonbladet något annat och mera, än hvad der stått, för att få gifva den önskade färgen åt den påföljande allmänna anmärkningen. Uti N:o 29 berättades, att f. d. fabrikörerne Hammarström och Laurell, hvilka blifvit häktade för den förut nämnda penningvexlingen med tjufven i Adelsvärdska huset, blifvit ställde på fri fot. Likväl hade icke några mera absolyerande omständigheter inträffat för dessa personer under tiden af deras arrestering än förut, och månne icke deras lösgifvande då ger någon anledning att förmoda, det Öfverståthållareembetet sjelf hade blifvit af något när samma tanka, som den i Aftonbladet framställda? N:o 4. ,Uti N:o 39, för den 47 Februari, började Aftonbladet att tala det så kallade tjufspråket (Klissingar). Det var likväl icke för första gången, utan. har det äfven förut någon gång händt. Att denna åtgärd borde bereda åt Aftonbladet mycket förtroende inom den klass, som talar språket, kan man väl taga för gilvet, Huruvida man framdeles kan hafva att förvänta någon stående artikel uti Aftonbladet på detta språk, det kommer framtiden att utvisa. För Aftonbladets inflytande skulle det säkert blifva förmånligt. Den påpekade. artikeln i Aftonbladet lyder som följer: I går har förhör i Poliskammaren förevarit med f. d. pionieren Jernfelt och förre korrektionisten Björkman, anklagade att hafva begått inbrottsstöld hos fabrikören Friberg. Inom den korta tiden af fem minuter hade desse uppdyrkat eller genom s. k. klissingar, upptagit trenne lås, och anträffades af herr Friberg, då de voro sysselsatte att plundra chiffonieren. Det är i sanning långt mera en triumf än ett bryderi för Aftonbladet, då personer, som hålla register deröfver hvarje dag, i ändamål att förkunna dess förseelser, måste, för att kunna få ihop ett. halft dussin anmärkningar i en hel årgång, då polissaker refereras nästan hvarje dag, taga sin tillflykt till sådana, som de ofyanstående. Hvad ordet klissingar beträffar, så har det flera gånger blifvit nämndt i domstolsprotokoller, såsom benämning på en sorts tjufnycklar. Något annat fanns ej heller i Aftonbiadet; men huru var det väl möjligt motstå frestelsen att kunna få säga allmänheten något så kraftigt och gripande, som att Aftonbladet börjat tala tjufspråket! N:o 5. Uti N:o 83, för den 43 April, tillkännaga! Aftonbladet, att andra lifgardets Krigsrätt nästföregängne dag fällt utslag i målet, angående inbrottsstölden i Adelsvärdska huset. Icke utan en viss förundran — säger Aftonbladet — försporde man, att, utom Ericsson, som rättvisli en blifvit dömd till 40 par spö, har Krigsrätten äfven dömt de personer, som vexlat penningar med bonom på spelhuset, och varit i hans sällskap vid några tillfällen under dagarne efter stölden, nemligen f. d. sergeanten Hellström och fabrikörerne Laurell och Hammarström, att stånda tjufsrätt, såsom af rätten ansedde att icke bafva bordt eller kunnat undgå att-ana och misstänka Ericssons olofliga åtkomst till penningarne. — Aftonbladet anser således underligt, att tjufvens hjelpare dömmas efter lag lika med tjufven! Är detta språk skickligt uti en tidning, och månne Aftonbladet hade kunnat yttra sådant, derest icke de ifrågavarande personerne varit dess favoriter? Huru kan väl saken eljest förklaras ? Det har sin riktighet att dessa reflexioner stodo i det anförda numret af Aftonbladet, men deremot har den tjenstvillige registratorn, som letat reda på detta och det föregående, haft sina goda skäl att icke låtsa se den upplysning, som förekom angående samma sak några dagar efterål i N:o 99, der sjelfva Krigsrättens utslag om de ifrågavarande personerna står intaget; nemligen att äfven tvenne ledamöter af sjelfva Krigsrätten hade reserverat sig och Årg Arn nå Ja mia mad ciNna Am.