Aftonbladet – 3 december 1842, sida 2

Ah! la vostra signoria är den förste,, yttrade han piquerad, under det han for öfver mig med klädesborsten, qui appellesjargon min science of idioms. Jag har den äran att vara nådig fru grefvinnans domestique, som har gifvit mig en pension, per le mie lunghe servizie. Men huru kommer han till detta fatala språkmisechmasch ?, Consueludo fit altera natura, svarade han, höjande på axlarne. Gud vare med oss! Latin ocksål, Your grace behagade åhöra mig. De naissance är jag en tysk. Det fägnar mig att höra. Från Dresden. Efter mångfaldiga avantures och tillfäligheter har jag, till profession en hårfrisör, kommit till Ialia, hvarest jag hade det piacere att lära känna monsignore le count of Fiata, le futur epoux, af madame la contesse. Han tog mig i sin tjenst såsom coureur — löpare. Jag sprang framför och bredvid honom genom hela Europe, en France, i Great-Britain, i de verecnigte Neederlande, öfver hafvet, i the united states of America, i Asia, på Cötes de Mulabar et de Coromandei, åter again till Espanna, undan santa inguisicion, som höll oss för Judar, till landet Africa, hvarest les Negres bo. Ia Vomnipotente har lyckligen per PVassistenza della santissima Vergine fört oss lyckligen genom Grekland tillbaka till Venczia. Gud vare lofl Ja väl Öfveralll har jag lärt språket del Paese, och ser ni, cCest par lå att det händt mig, che marriva quelquefois, att blanda alcune espressione af det ena språket med några tournures al det andra.n Iaons rättfärdigande var slutadt, och leende betraktade jag i spegeln den styfve, vidtbereste löparen, som stod bakom mig och just nu borstade det sista fjunet från min rock. Redan ville jag hos honom inhemta närmare underrättelser, icke öfver hans resor härs och tvärs, utan öfver rhållandena i grefvinnans hus, då doktorn, åtföljd af min onkel och den fadde Sarden, trädde in till mig. Då jag såg dem komma, var jag obeslutsam, huru jag skulle emottaga dem, men Sarden befriade mig från hyarje besvär, i det ban