Aftonbladet – 3 december 1842, sida 2

svara dem i samma ordning som de förekomma i Minerva: N:o 4. Aftonbladet N:o 24, för den 34 Jan., säger Minerva, anser för en märkelig omständighet, att fyra personer, f. d. fabrikören Peter Hammarström, f. d. sergeanten Frans Hellström, f. d. handelsbokhållaren Johansson och f. d. fabrikören Laurell (samma personer, som för tjufven Eriesson vexlat en stor del af de, genom den beryktade inbrotsstölden, ifrån Baron Adelsvärd af Ericsson tillgripna penningarne) blifvit i häkte inmanade. — Dessa personer voro dock alla kände såsom biribispelare (mot hvilket slags folk Aftonbladet förut tyckt att polisen förfarit nog lamt), och de blefvo sedan verkligen, genom domstols utslag, dömde att stånda tjufsrätt. För att riktigt kunna bedöma i hvad mån Aftonbladet uti ifrågavarande nummer försyndat sig, torde det tillåtas gå till vår egen text. Den befinnes då lyda som följer: I sammanhang med hvad som förefallit angående upptäckten af stölden i Adelsvärdska huset, hari dag förekommit den märkliga omständigheten, att fyra andra personer blifvit arresterade, såsom de der dels på en biribiklubb vexlat en del af de stulna penningarne med tjufven, dels farit ut i sällskap med honom på värdshus m. m. Häraf synes det, ätt Aftonbladets notis icke i något afseende, såsom af Minervas berättelse vill göras troligt, innefattar något slags klander och att ordet märkligt ej är användt i annan mening, än att det verkligen var märkligt, att biribispelare funnos inyecklade i en stöld, som hade gjort uppseende i hufvudstaden. N:o 2. Aftonbladet N:o 25, för den 4 Februari, innehöll, om en annan arresteringsåtgärd, det omdöme, att den vore nog rask. Den häktade. som var åkaren Lilja, hade likväl funnits innehafra en mängd stulet gods, och jemväl hån blef sedan genom utslag dömd såsom tjuf. : Hvad står nu härom att läsa i Aftonbladet? Den person, som i går nämndes såsom misstänkt för någon delaktighet i stölden hos underståtbållaren Kuylenstjerna, var åkaren Lilja, som innehade cen guldkedja af det stulna godset, hvilken han sagt sig hafva handlat af misstänkt person. Om åkaren Lilja icke förut är illa känd, så tyckes denna arresteringsåtgärd vara nog rask, äfvensom den näst förutnämnda. Omdömet häröfver måste bLkväl rätta sig efter en närmare kännedom cm omständigheterna, än den vi för närvarande äga. Om nu verkligen förhållandet varit sådant, som i Aftonbladet förutsättes, neml. att åkaren ej förut var illa känd, så tro vi heller icke att anmärkningen kan anses förhastad, helst då saken icke angick en lös person, utan en, som hade ett ordentligt yrke och någon egendom. Imedlertid framställdes anmärkningen så vilkorligt som någonsin var möjligt, och det är då karakterisktiskt att se, huru Minerva, endast för att få sak med Aftonbladet för det i sig sjelit lindriga uttrycket att kalla en åtgärd nog. rask uteslutit båda de villkorliga tillsatserna, hvaraf den så väsendtligt modifierades, och som just ådagalade, att Aftonbladet ville iakttaga all nödig varsamhet för att ej göra sig skyldigt till ett orättvist eller lättsinnigt omdöme, äfvensom det är klart, att om dessa tillägg influtit i Minerva, så hade det satt henne ur stånd att kunna upptaga det numret i sitt register. N:o 3. ,Uti Aftonbladet N:o 26, för den 2 Februari, knotades uti starka ordalag deröfver; att tyenne, sedermera dömda tjufvar, nemligen Jemtländningarne Jan Ersson och Per Persson, blifvit häktade. Aftonbladet sade sig befara, att häktningsifvern i polisen kunde bekomma illa i längden. Det dröjde väl icke längre än till den 5 uti samma månad, förr än Aftonbladet (N:o 29) började finna, det en del af arresteringarne kunde försvaras.n Det citerade numret af Aftonbladet innehåller följande: — Bondesonen Jöns Ersson och drängen Per Persson, begge från Näs socken i Jemtland och nyligen anlända hit till staden, hafva blifvit tilltalade för inköp af stulet gods samt förklarade skyldige att träda i häkte. Händelsen dervid är följande: Gardisten vid andra lifgardet, Erik Eriksson Lundqvist, hvilken varit anställs såsom kalfaktor eller uppassare åt befälet inom kasernen, hade, i sådan egenskap, fått om händer åtskilligt siifver, bestående af skedar, gafllar, mm. m., alla försedda med regementets märke och namn. I början af sistförflutna vecka företog L. sig att borttaga ätskilliga af de till hans vård sålunda lemnade pjeser, hvilka han derefter afyttrade för godt pris till Jöns Ersson. På detta sätt fortfor L. till veekans slut att dagligen tillgripa sig några pjeser, som Jöns Ersson efterhand tillhandlade sig. Slutligen hade han dock börjat finna förhållandet skäligen misstänkt, hvarföre han !:emnat godset till drängen Per Persson att förvaras, utan att vidtaga ringaste åtgärd för godsets återställande till egarne. Ransakning härRR