Aftonbladet – 2 december 1842, sida 3

nemligen, exemplet af en öfverdrifven blyghet verein cundie agentis, hos en herre af några ocl tjugo år. Det måste äfven synas eders kysk; adeliga sinne något anstötligt, att högstdensammi befinner sig i dess dygderika bruds hus, ja, til och med i dess sängkammare. Men, behagadt högstdensamma på det högsta sansa sig. Dett: steg härledde sig af pur menniskokärlek och der ömmaste omsorg. Lyssnande rätade jag upp hufvudet. Då för fyra dagar sedan den nådiga grefvinnan bruden, straxt innan klockan eifva för en Opasslighet, tidigare än det öfriga af sällskapet, en carosse lemnade assembleen i H. exellens herr ministerns hus och tog sin väg öfver Zeltergatan, anände hon äfven till det ominösa ställe, hvarest som det syntes, nådig herr baron nyss förut hade funnit för godt att lägga sig wannmäktig ned De oförnuftiga kreaturen framför vagnen skyggale och stegrade sig, och hade icke tillfälligtvis let något förnuftigare på bocken sett åt höger, så nade väl hästarne quadrupedante spatserat öfver vögstdensammas sediga ynglingakropp. Grefvinvinnan bruden skrek till, en fackelbärande lakej ipplyste scenam tragicam, och man igenkände er. Hvad var här annat att göra, än att packa eder n i vagnen, köra de par stegen till det grefliga yalatset, och nedbädda eder i detta rum, hviket, åsom ofvan sagdt är, den nådiga grefvinnan af pur uärlek och ömhet har inredt åt eder? — Här åg nu eders nåde i tre dagar utan medvetande, ch jag törs väl säga det, milt fas est, att eders våde har att tacka för sin helsa, primo eders förräffliga ungdom, secundo mina submissa dropvar, och ändtligen fertio eders hbulda bruds versonliga outtröttliga bemödanden, som nästan Idrig lemnade eder säng under eder högtadeliga lelirio, och egenhändigt har behagat gifva eder n dropparne.n Hon sjelf? O, jag ber eder, doktor, säg nej!