Aftonbladet – 2 december 1842, sida 3

stolarnas arsenaler finnas tecknade påskrifter, som tolka deras märkvärdighet, och mera än cn ung domare har med mycken omsorg prentat i storändan af någon påk eller i skaftet af någon yxa: med detta tillhygge ihjelslog — Truls, Per eller Pål — den — — 48--, — Bengt, Sven eller Niklas — dråparen dömdes vid Lagtima — Tinget med detta Härad den — år 18-af — —, som då var i orten tillförordnad domare. Det kan man kalla att bakpå få följa med till odödligheten, att hänga sitt namn i släptåg efter en mördares, i ändamål att åt detsamma dymedelst bereda ett slags märkvärdighet! En samling af detta slag var det, som Bergman såg skymta nederst i skåpet, skymta, ty den svaga ljusstråle, som trängde sig ut genom den halföppnade dörren till det inre rummet, dog redan bort, innan den hunnit halfvägs öfver den djupa, ödsliga tingssalen. Hvilket sammelsurium af brott, handlöst vräkta om hvarandra! Hvilken fullstämmig orkester af mordinstrumenter! Huru många tillvarelser låg icke här förintade, ty man måste räkna dubbelt, efter grundsatsen af lif för lif, och hvart och ett af de dräpslag, ivaraf här gömdes minnet, hade sin hämnande mot;varighet på schavotten! Hvad ånger, hvilka samvetsjval hade cj, i tysta, sömnlösa nätter, spökande gått gen kring dessa blodiga verktyg för försåtets kalla olaner eller en hejdlös ilskas raseri! Hvilken ursinnig sraft måtte ej med jernhårda fingrar ha gripit om lessa tillhyggen, af hvilka flere äro smala nästan som pön, för att genom dem kunna frammana en ovilorlig, en ögonblicklig död! Kanske sitter ännu i trälet ett blodigt märke efter den förtviflade hand som vängde vapnet, liksom efter det förtviflade dåd, hvilet åt detsamma inrymde en afskydd plats bland nissgerningens och våldets trofeer. — En flicka om 44 till 45 år har i natt funnis ggande sanslös i en rännsten vid Klockgjutaregränden. Rättelse: LT notisen i gårdagsbladet, om en i hemsen fångad hvalfisk, står: att den hade 29 fot jockt skinn, i stället för 2 tum tjockt.