Aftonbladet – 30 november 1842, sida 2

en annan gång med fog klandra, om ett dylikt kontraksbrott sker, under det man finner sig som bäst belåten med förhållanderna., Hvad betyder nu i sjelfva verket detta, att regeringen icke skulle äga att i speciella fall göra omskapningar, hvarigenom allmänna författningar ändrades. Menas med de speciella fallen vissa grenar af näringarna, så fordra de väl äfven serskilda beslut om ändring i dem rörande författningar. Menas åter industriella undantag från författningarne till enskildas förmån, så har Aftonbladet alltid ifrat mot sådana. För öfrigt hafve vi, uppriktigt sagdt, icke varit i stånd att upptäcka någon önskan i Freja om förändring i de stationära idterna, eller ens några åsigter, såvidt dermed menas uttryckande af principer, annorlunda, än att Freja vid ett och annat tillfälle uppträdt emot näringsfriheten, såsom tt. ex. i frågan om fri brödförsäljning i hufvudstaden. Det är likväl möjligt, att hon numera blifvit af annan tanka härutinnan, och det vore då glädjande, att få se detta i tryck. — Daegl. Alleh. för i går innehöll början af! en recension öfver en bok kallad Schweden unter. Carl XIV Johann, von Fr. Schmidt. Heidelberg, 1842, som är en af dessa altid kuriösa historiska skrifter, hvilka utomlands förekomma ! angående svenska närvarande statsförhållanden, och hvilka hafva den egenheten att alltid visa: endast ljussidan. Hvem den der hr Schmidt är, förmäler icke historien, icke ens om det: är den verklige författarens namn. Recensionen i Alleh. innehåller både i detta och flere afsecnden åtskilliga pikanta och träffande reflexioner, som föranleda oss att meddela ett par stycken deraf i utdrag: cEn egenhet företer hr Schmidts stil, som är. så otysk, att man förvånas deröfyver: korta, afhuggna ! meningar, likt orakelspråk kastade om hvarandra, utan synligt sammanhang; allmänna satser och reflexioner, hopade alldeles så, som man stundom får se dem i vissa proklamationer och allokutioner ; paradoxa theser, hvilka likasom stå och titta förvånade på hvarandra, icke begripande huru de kunnat k:mma att fösas tillsamman, och låtande såsom djupsinniga och bålstora, men vid närmare påseende befunna ganska torftiga; triviala loci communes, som åtminstone hafva den förtjensten att innebära sanning, blandade med underliga hypotheser, som icke ens hafva den förtjensten. Stilen är, med ett ord, sådan den vanligen blifver, när ett i sig sjelf godt, ätminstone versatilt hufvud och en rörlig inbillning, utan studier och egentlig logisk bildning, kasta sig in uti funderingar öfver vetenskapliga ämnen, och bråka med hvad som öfyergår deras sfer.n cOm dessa iakttagelser, som man icke kan afvisa, sammanhållas med en annan, som äfven genast tränger sig på läsaren, så blifver resultatet rätt märkvärdigt. -Skriftens hela hållning och ton visar, att det är en stridskrift; och hvad intresse kan hr Fr. Schmidt i Heidelberg hafva att polemisera om svenska statssaker? huru är det ytterligare förklarligt , att han, utan ett sådant intresse, kan hafva råkat att förbise hvarje företeelse, hvarje opinion, hvarje bevis, som står i någon strid med detta intresse? Hvad kan hafva föranledt honom att ge sig ut i härnad emot den Isvenska oppositions-pressens uppgifter och betraktelÅser öfver vår historia på de sista trettio åren? ty en dylik härnad utgör arbetet omisskänneligen. Resultatet är den förmodan att arbetet är en svensk pro-Idukt, och en svensk parti-produkt, som. man icke veMlat utgifva i Sverge, utan. exporterat till Tyskland, för att söka inbilla oss, att Hågon europeisk opinion Ideruti uttalar sig. Detta skall blifva ännu märkligare, när man tager i betraktande de källor, hr Schmidt begagnat. Han har icke blott visat sig fullkomligt okunnig om tillvaron af d: bekanta chidragen till ISverges historiak och hvarje annan skrift, hvari nåJgon för hans syftemål menligt förekommer, och deremot endast begagnat sädana källor, der han fann, hvad han ville finna; utan han har äfven egt tillgång till sådana handlingar, som ingenstädes finnas tryckta, ja, som icke kunna vara tryckta; åtminstone icke i Sverge, emedan de höra till den sorts dokumenter, Isom vår tryckfrihetslag undantager från offentliggöIrande. Diplomatiska bref, ja samtal, som aldrig äro Itryckta, citeras med största assurance. Till och med samtal, som säkert aldrig ens blifvit antecknade, föreI komma, t. ex. H. M. Konung Carl Johans med Kejsar Alexander i Åbo 4842, som omständligt anföres (pag. 66 och 67). Högstdensamme Carl Johans samtal med Napoleon, m. fl. Öfverallt förekomma Carl Johans tankar, planer, bevekelsegrunder. aVi vilja om bokens ursprung på förhand uttala en gissning, som läsaren sedermera under den detaljerade granskningen skall finna mycket plausibel. Den verklige författaren har troligen handlat bona fide; han har icke vetat bättre. Vi föreställa oss honom såsom en inom ett visst exelusift partis tränga krets instängd varelse, hvilken tager alla sina underrättelser, Rn RR (TRIES ARA nn