hh ÖV OO OHOÖUÖU (MU MPELL h OB — — ——— — Å— ——NNNN FSNl Iy EDO störda skenlycka, och peka ut de kalla hvardagsmenniskorne. (Härvid klappades; , utan att höra talade jag vidare:) Äro de äfven afundsjuka öf ver hvarje mensklig förtjenst, välan! så må mitt samvete och kärleken trösta mig. Att misskännas och förföljas, är det skönas lott på jorden! Patetiskt slutade jag mitt häftiga tal med denna, den oförgätliga skaldens parodi, torkade svetten ur pannan och bortlade pipan, liksom en scepter. Det klappade starkare. På mitt barska astig in, smög sig hofjunker von Sarden in i rummet. aBon soir! läspade narren och sträckte sig vårdslöst i soffan; mon cher baron, jag förvånas att finna eder allenax Hur så? frågade jag kort. Då jag kom upp, hörde jag eder tala helt högt,, svarade han, och trodde mig derföre anträffa en vwisit. Två gånger måste jag klappa, till dess det behagade er att öppna, ochnu, vous voilå seul! Ni studerar kanske på er roll till nästa representation på vår amatörteater vid hofvet? Ah, säkert gör ni det. Mon cher ami, jag gratulerar. Sappho är en herrlig pjes Det är af en viss Grill — Grill — ah! ma foi, je. ne me souviens plus du nom, mais enfin, cest egal. Ett herrligt stycke, och eder, min vän, är Phaon tilldelad. Nest ce pas? Jag vet redan allt. Hofmarskalken anförtrodde mig det redan förra Lördagen. Ack! ni skälm, ni vet att bana eder fram. Ja, i somning, på eder slår ordspråket in: Lugnt vatten — ack se, ni rodnar! ha ha hal! jag har gissat rätt?, Förklara eder tydligare, sade jag med ovilja, ty om möjligt, hade hans ankomst ökat mitt dåliga lynne. Jag förstår er icke. Comment, sade han med en spefull mine, cni förstår mig icke? Skall jag kanhända explicera mig? Huru? Kanhända hör ni gerna, att man så peu-då-pew upptäcker edra skalkaktigheter? hjelper till att celebrera eder succis hos damerna? Ännu en gång, herr von Sarden, tydligare, om jag får bedja. Hvad vill det säga? nAh, fentends! Således, expliquons Nous. Phaon är gifven ål eder? Jag et ivgenting derom.