Aftonbladet – 26 november 1842, sida 1

sar, svärd, sköld och dolk, infinnen eder på vårt slott Drimminor, der vi äfven, med lika många af de våra vilje inställa oss, för att, i endrägt med eder, underbandla om biläggande af nämnde vår dödsfejd. Försäkrandes vi eder derhos om säker lejd för fritt inoch aftåg ärligt och utan våda., Lairden af Huntly och flere af hans underlydande chefer hade undertecknat denna skrifvelse, någre, af brist på kännedom om skrifkonsten, endast med sina signeters undersättande. Knappt hade lairden slutat uppläsa denna skrifvelse, förrän de stridigaste meningar läto höra sig. Den häftigaste striden uppstod mellan Murdoc och Mac Neil. Om vix, yttrade den sednare, pöfverväga de olägenheter, hvardera stammen hittills haft al dödsfejden, så måste ni medge, att de slörsta städse varit på vår sida, i anseende till vårt ringare antal. Jag röstar således för, att man med uppräckta händer antager Gordons förslag. Om ni har rätt i er förutsättning, hvilket jag icke vill bestrida, sade Murdoc, så bevisar detta endast, alt fejden icke förts med behörig ansträngning; och alt vi ännu hafva många att hämnas, innan de lidna oförrätternas vågskålar väga likan Ni tänker endast på den eder, genom a sons död träffade olyckan, icke på klanens väl svarade Mac Neil häftigt. Jag föraktar er tillvilelsen, svarade Murdoc och hans läppar fradgades af vrede. aBlodet frår sju och tjugu slagne och de ännu rykande rui nerna ropar lika högt på bämnd, som min förstföddes.n Om vi också loge blodsgäld,, sade Everalshendrach, i det han vinkade till Murdoc alt var: lugn, om vi också glömde vår hämnd, om v äfven glömde alt en del af borgen Corgraff låg. i ruiner, och ville räcka sir Gordon handen til försoning, hvem borgar oss för, alt icke all är ett falskt, förrädiskt spel, anlagdt för att för derfva oss sjelfve?