Aftonbladet – 26 november 1842, sida 1

FREGATT RE AOI RO RADDA TEARTRARAUAEA tid, åtagen er ej denna förbindelse, ty den är tryckande för den, som ej vill uppfylla den. Om j deremot ären sinnade att uppfylla den,så må Gud hafva er i sin vård och leda er till allas och ert eget väl. Jag älskar kriget, emedan det tillhör min pligt och mina vanor, men jag älskar än mer freden, emedan freden är menniskan huld och gifver henne tillfälle att förvärfva rikedom genom handel och odling. Adb-el-Kader förvillade er för att upphöja sig; Frankrike vill styra öfver er, på det j mågen blifva lyckliga. Det vill, att hvar och en må njuta sitt arbetes frukt och rikta sig, utan fråktan att blifva plundrad, det ärar edra seder och bruk, det sörjer för att er religion hålles i aktning. Det väljer bland er en tapper bölding, som är värdig alt vara er anförare, det fordrar deremot af er, att j troget uppfyllen den förpligtelse, j i dag åtagen er, att skydda vägfriden, att så laga, det qvinnan och barnet kunna drifva handel hos er med lika säkerhet, som j åtnjuten i våra städer och på våra marknader. Om ni troget hållen dessa löften, så skolen j vinna omätliga fördelar, ty Frankrike är stort och mäktigt, och j skolen blifva stora och mäktiga med det. Om j förslömmen de förpligtelser, j i dag åtagen er — då ve er! Ty jag säger er, och jag har visat att jag håller mitt ord och vet att hinna er i edra berg — barnen skulle länge ihågkomma sina fäders fel. Jag skall ej döda er, jag skall ej nedhugga qvinnor och barn, såsom den gör, hvilken j kallen er Emir; men jag skall kasta er ombord på ett skepp, fången föra er till Frankrike, oth j skolen aldrig återse ert fädernesland. Kriget har detta år gjort er stor skada, jag efterskänker edra skatter, men bereden er att nästa år betala dem. Och j, Agas, kommen ihåg, att j bören hahdhafva er makt icke till er eget bästa, utan till de menniskors bästa, öfver hvilka j ären satte. Affäggen denna girighet, som alltför ofta vanärat de muselmanska höfdingarne, och hvilken jag skall strängt bestraffa. Rättvisan är en styrelses endå fasta grundval, och Gud har städse straffat orättfärdiga herrar, såsom äfven er religion lärer. I Fransmännens konungs namn! Gud beskydde dig och öfverhölje dig med ära, Sid-Mohammed-Ben-Mahhy-el-Din, som jag utnämner till Gialifah öfver provinsen Sebau. AÅgas och Kaids, j skolen erkänna Sid-MohammedBen-Mathyel-Din för er Chalifah, j skolen ära och lyda,honom såsom eder öfverherre, såsom Frankrikes representant, och såsom förmedlare mellan oss och eder. Gud bevare erlc Icke mindre vältaligt var Chalifahns svar: aGud välsigne den stund, då jag träffade dig, ädle fältherre, Fransmännens Konungs Chalifah. Må han ingifva mig andan till goda verk och kraft att utföra dem. Må han låta ord utgå urmin mun, som är allx de aråbers, hvilka du ser framför dig, ord, som äro värdiga att svara på de ord, fulla af kraft och visbet, som trätfat våra öron. Vi hafva ej kommit in i denna ärade krets, utan att vara fullt genomträngda af de känslor, som böra uppfylla vår själ Gud har öppnat våra ögon för sanningen: . Så snart du beviljat oss aman, hafva vi kommit till dig. Gud välsigne denna stund. Nu äro vi-en stor.och ädelmodig nations tjenare, och då är vår pligt lätt och angenäm. Huru mycket bättre passar den icke för vår religions föreskrifter! ädle fältherre! vi äro vissa, att vi vandra på rält väg, då wi taga dig till förebild. Du var fienderna en sådan skräck, du har förkrossat dem, du har böjt de trotsigastes hufvuden under din segerrika arm, och snart efter segern har du förgätit din kraft, och har ej tänkt på annat än barmhertighet, den skönaste ezenskap, som Gad kan förläna sultanerne. Du har gifvit oss exemplet af en godhet, som vi ej förmå att fatta, ty du har förlåtit en hel stam, som en vink af ditt öga kunnat störta i elände och träldom. Gud skall belöna dig för så mycken måtta, genom deras underdånighet och lycka, dem du är kallad att styra. Din ankomst till Arabernes land var uppgången al en lycklig stjerna. Du har omstörtat den skiljemur, som var rest mellan christne och muselmän, och alla fiender voro tvungna att erkänna, det Guds finger utpekat dig alt regera. Alla motse, genom dig, fredens och lugnets dagar, alla hafva af fri vilja RER RETT NERLAGT TAR SANTI IT NISSE TI KE