Aftonbladet – 24 november 1842, sida 2

STÄDERNA OCH LANDET ELLER OM LANDTHANDEL OCH LANDTRÄTTIGHE. TERS BEVILJANDE: ÅT HANDLANDE PÅ LANDET., Det har händt Svenska Biet något, som felbart någon gånghänder de mest stationär på politikens fält, i synnerhet i yngre åren c de nyligen börjat sin bana eller rättare si stående: det har tagit ett skutt in i friheter regioner — friheten är lockande cch det : tröttsamt att. evinnerligen. stå på. ett ställe, Detta skutt består deri att någon helt. ofö; modadt i Biet skrifvit en artikel, med den ofva för. genom citationstecken utmärkta rubrik; It att bevisa det billiga och nödvändiga af frihetc att: idka handel på. landsbygden och anlät ga städer, der de naturligen, eller som d heter, af sig sjelfva vilja uppkomma. Bi har nemhgen fått höra, att en hel hop ansöl ningar om beviljandet af landthandelsrättigh ter till Regeringen inkommit och tillika a Regeringen beslutit uppskjuta afgörandet t dess frågan om näringsfriheten företages. De ta uppskof -kan Biet icke gilla, utan hemstö ler att landthandelsfrågan måtte särskildt för tagas och afgöras. Af Biets motiver för de na hemställan kan man se att det. hunnit gansl långt på sin oförtänkta utflygt; om det o derunder tagit ett och annat faux pas. Biet säger nemligen bland annat att i frå om landthandeln, stå städernas och land byggdens intressen alldeles emot hvarandr och hvad det ena vinner förlorar ovilkori gen det andra. Staden är föga belåten äfv om landthandlanden har burskapsbref, med hans afgift såsom borgare ingalunda uppväg den förlust han tillskyndar stadshandlande Landsbygden är föga belåten med att bond nödgas resa till staden, hvarje gång han b höfver en förnödenhet, som endast fås i ha delsboden, A För att nu visa hvilketdera intresset Reg ringen mest och. företrädesvis bör gynn stadens eller landsbyggdens,, räsonerar Bi så, att landsbruket är hufvudnäringen; : städerna äro till för landsbygdens, men ic landsbygden för städernas skull; att allm oen icke bör betungas med långa färder f