Aftonbladet – 24 november 1842, sida 2

ädlaste känslor i deras djup? Eller kanske tror der blinde dåren i sitt öfvermod, att svenska folket nu ä! så förpöbladt, att bildningen nu är så förtorkad, at råhetennu vuxit de ädlas antal så öfver hufvudet att detta folk numera kän med likgiltighet se turer att skändas vara kommen äfven:tillj Eranzen? til detta narin; som i snart femtio år nästan hvarje Svensk, från barnet till gubben, nämnt endast mec vördnad? a Visst är Aftonblads-kohorten, den kohort, som är stånd att instinktlikt hata en person endast derföre att han är religionens tolk och bär kyrkans insignier som är i stånd att förarga sig öfver allt stort och upphöjdt och ädelt, endåst derföre, att det är ädel och stort, emedan den icke täl att något mensko: barn får bli ett hufvud högre än de andre,, — denne kohort, som gerna skulle vilja jemna med marken allt stat och kyrka, bildning och christendom, för att öfve alltsammas upphöja, åtminstone i sin inbillning upphöj sitt eget jags obetydliga litenhet — visst är den störr än man gerna villtro. Men öfverlägsen är den ännt ej ens till antal, än mindre till kraft. Då Aftonblade anföll Tegner, var det ännu i sin ungdom. Icke ska dades Tegners skaldeära af ufvens skri och skråmor ty han stod för högt. Men den ädle skalden kändt dock, med den äckel och den vedervilja som det ore nas närhet alltid medför, att han varit berörd af er harpy. Nationen harmades, men den var ännu e trött på att åse putsmakarens upptåg. Då Aftonblade anföll Berzelius, var det på sin middagshöjd. De gick ett underligt gny och larm genom folket, upp väckt genom ett slag af skandalöst skriftställeri, hvar vid man ännu ej var van, och hvars baksida mar ännu icke skådat. I detta virrvarr gafs för stunder på det ohemula i anfallet mindre akt. Aftonblade stod då, och stod fastare än någonsin. Men en Ne mesis uppskref förgripelsen, och den bar i sinom tic sin frukt. Den glömdes ej. Då Aftonblädet nu an fallit Franzen, är dess sol i sin nedgång. Tiden ha abytt om skinn, Aftonbladets dagar äro räknade Men det har ingenting lärt och ingenting glömt. De är blindt som Penelopes friare. Det är en vecka, sedan Aftonbladet begick dett nya cdnefandum scelus,. Vi hafva icke velat alltfö snart upptaga det till skärskådande, emedan vi vela låta den harm och smärta, hela det bildade Sverg deröfver känt, liksom konsolidera sig i hvarje hjertö innan .vi vidrörde det. Sådana cdåd glömmas ick på några dagar. Intrycket af dem tilltager fast mer. Nu torde vara tid att närmare anatomiser skändligheten, och vi skola göra det i en följand artikel. sisönssisktinstetnese—————