Aftonbladet – 23 november 1842, sida 3

i den öppna salsdörren, lemnade sin plats och gick fram till barden. Flere gäster ville bjuda honom handen, då han gick förbi dem, men han tycktes icke bemärka dem, och några hviskade: acMan bör inte störa Mac Murray, emedan det kunde skada honom; man kan se att hans stund ännu inte är förbi; ban är Z syne ännu.a Så snart ban framkommit till barden, nedsatte han sig bredvid honom på cen stol och stirrade på honom med glasaktiga ögon; derpå sade han med graflik stämma: Du sjunger, och iändå ser jag likduken öfver ditt bröst. divem är du, man? frågade sångaren med förskräckelse och harpan da rade i hans händer. afag är bard som du, svarade Mac Murray dyster. cOch äfven siare, såsom jag förmärker,e sade den andre i det kan sökte samla sig. aMig vardt gifven den osaliga gåfvan alt se i syne,w fortfor barden med sammandvacna ögonbryn. cDet är en sorgfull gåfva af naturen; ty denna syn är som den halfblindes, som ovilkorhigt anslränger det matta ögat för att genomtränga det än ljus sare, än dunklare töcknet. cOch mången gång irrar ni er väl och ser sakerna annorlunda än de öro?k frågade harpspelaren, som åter samlat sig och tycktes andas friare. aMången gång är delta visserligen fallet. Detär en strid i min syn; för några ögonblick sedan såg jag er i en svart och grå plaid, ech nu ser jag er i en grön, seharlakonsröd och svart, vår fiendes färger, så långt likduken tillåter mig all sc. Men sjung! sjung, jag ber crl afag kan inte sjunga nu, jag känner mig illamående,a stammade berp slaren, i dethan reste s opp. aMår ni illa, goda ört de sista orden. cSäkerl bar ni ansträng ir mycket. Kom hit och drick denna t med Kryddadt vin, som jag beredt åt min fader, I