Aftonbladet – 23 november 1842, sida 2

oss, och du min mundskänk gil csångens sonc först en bägare, att han må hemta och stärka sig ifrån vägens mödor. Du, min älskade Katlin, som likaledes eger sångens gålva, rådgör du med den gamle barden hvad han skall sjunga. Sångaren hade imedlertid nedsatt sig på en stol, som stod i en fönsterfördjupning, och Katarina, trädde till honom. — aIHvad tänker ni gifva Oss, gode sångare ?u frågade hon gubben. Edra krigssånger äro b crömda för bjeltarna; men icke mindre berömde i frustugorna äro öbardernas ljulvare visor.c cJag kan sjunga för er visan om Cormaces och Unas kärlek, eller om Mac Dugals död, som af kärlek till en mäktig chefs dotter störtade sig utför klipporna i hafyet, svarade barden. uDessa sånger äro mig icke obekanta,c sade fröken, cmen gif OSS heldre några af edra egna dikter. aSom ni befaller,e svarade barden. Jag skall sjunga för er en visa om den fångna furslesonen. Saken skall verkligen hafva tilldr avit sig på andra sidan hafvet.c Den gamle tog nu sin harpa, som om han velat stämma den. cAck mina gamla svaga ögon,a sade han. Det är för mörkt här; jag tar miste om strängarna. Vill ni väl, min goda fröken, låta ce mig en lampa, all jag må bringa min harpa i ord: Ning. På en vink af Katarina bragtie en tjenare (BT lampa, den han salte på bordet bredvid sånsaren. Denne borttog henne, likasom hade den här stått i vägen, och ställde den i fönstret, sedan han uppdrazit veken och sålunda förstärkt lågan. Så snart detta skell grep han i strängarna so in harpa, preludierade cen stund och sjöng derpå en sang om sonen till den mäktige herrskaren på Orkneyt öarna, som dragit öfver hafvet och fallit i röfvares händer, hvilka lemnade honom valet mellanen hån full död och förrnälningen med röfvarens dotter. Ynglingen vacklade något, ty flie