Aftonbladet – 23 november 1842, sida 1

ES RNE EA SA SSE RHS ENTRE ELITEN tares budget. En qvinna, i sin bästa ålder, förtjenar årligen 248 francs. Förutsatt att hon arbetar äfven om söndagarne och då nöjer sig med vatten och bröd, kan hon taga sig ut för året, utan att sätta sig i skuld, cmen då — tillägger Hr Tarbe — ,får hon icke göra några omkostnader för husgeråd, icke skaffa sig några nya kläder i stället för de utnötta, hon måste hafva arbete alla dagar, och får icke blifva sjuk. Men handelskriser, inställelse af arbete, förekomma ofta och kunna icke undvikas. Men om också eländet är stort, så sjunker det dock blott undantagsvis ned till den punkt af förnedring, hvilken i England är allmänna regeln. Likväl bo i Lille, liksom i Liverpool, 4009 personer i jord våningar, till hvilka man nedstiger på en trappa, som på en gång utgör dörr och fönster. I Rheims, i Mählhausen, liksom i Glasgow, ser man icke sällan flera familjer i ett rum ligga på halm, och dylika lägenheter äro mycket eftersökta. Ett rum af 40 å 42 qvadratfot, lågt, mörkt och osundt, ger i hyra från 72 till 408 francs — en hyra som i proportion är drygare än den, som betalas för präktiga våningar. Derföre hafva också många arbetare i dessa städer hyrt sig in i de närliggande byarna. DPerigenom bo de väl för bältre pris, men till ett tröttande dagsarbetle kommer ytterligare ansträngningen att gå 2 åa 5 timmars väg från och till arbetsstället. — Hvarje land kan bedöma de lägre klassernes belägenhet efter mortalitetstabellerna. I Paris, i första distriktet, dör årligen 4 af 52, i de qvarter, som bebos af de fattige, i tolfte distriktet, 1 af 26. I Mänhlbausen är deras lifslängd, som födas i de välmående klasserne, öfverhufvud 29 år, men för fabriksarbetarnes barn blott tvenne år. Tifslängden i medeltal, för hela befolkningen i nämnde stad, utgjorde 4824 25 år, för närvarande ännu 24. Allting har således icke försämrats här i verlden. Man har beräknat, att i 46:de århundradet, under oroligheterne och de invertes krigen, dödligheten i medeltal var 4 bland 17, och ännu i det följande århundradet, under Richelieus och Ludvig XIV:s lysande styrelse, 2 af 26, alltså utsigterne på lifslängd för de privilegierade då precist desamma, som nu för de allra uslaste. Å Om man nu lyssnar till de rådgifvare, sofa skola säga på hvad sätt man skall afbjelpa desta olyckor, så är det med dem såsom med EKA de komma sälttan öfverens, och föreskrifva är asla palliatif-medel, än kraftkurer, vid hvilka hela samhällets nerf-system kommer i fara att förderfvas, än åtskilliga andra experimenter. Hr Cochut uppräknar en hel mängd. Här finna vi herr Villeneuve-Bargemont (Histoire de Ueconomie politigue), som till slut icke vet något annat korrektif, än vålgörenheten och den evangeliska försakelsen — representant för den kristliga skolan. En annan skola, som, i motsats till Adam Smiths Engelska, gerna vill göra sig gällande såsom den Fransyska skolan, förkunnar genom herr Drog. silt programm: att sedan sättet för producerandet af rikedom blifvit upptäckt, måste problemet af dess fördelning äfven utfinnas, och välståndet så mycket som möjligt göras allmänt. En annan theori tillskrifver allt det onda inskränkningen af frihet, och åter en motsatt tbeori drager icke i betänkande, att uppoffra till och med den individuella friheten. Ett medelvägsparti vill, med herr Sismondi, väl icke slå industrien i fjettrar, men reglera den genom lagstiftningens mellankomst, och skydda den mot dess egna öfverdrifer. I det hela synes den Engelska läran om rikedomen hafva råkat i misskredit genom de erarenheter, man gjort vid öfverproduktion. Hr VEsterno (de la misere, de ses causes et de les remedes) är en af de få, som ännu hyllar den nskränkta friheten, men en frihet, som också är ikta, der spekulationen icke på förhand förfalskas och motverkas genom tullar, monopolier, tariffer och premier: Fördelningen af vinsten på arbetet inser han för onödig, och den nöd, som understundom inträffar, betraktar han med största lugn och köld såsom ett öfvergående ondt, ty han vet tt ju äfven slagtfällen äro betäckta med lik och sårade.n (Slutet följer.) ENN