Aftonbladet – 23 november 1842, sida 1

elt samqväm redo hem. För detta mords skull började dödsfejden., Archibald, tillade fröken, skulle hafva byggt detta kapell, och der — hon pekade på en glasmålning i ett af fönstren — skall hans bild föreställas. Riddaren såg upp och blef helt öfverraskad, då han midt i fönstret, på en ruta, såg afbildningen af en man, till sin ställning och sitt yttre alldeles lik den syn, han nyss skådat sittande på sarkofagen. Det var alldeles samma hållning, samma ålder, samma drägt. — Länge betraktade han måilningen, hvars konturer ännu helt tydligt tecknade sig mot den rodnande aftonhimme!en. Nup, sade riddaren leende, ckan jag förklara en synvilla, hvaraf jag för få minuter sedan öfverraskades, och hvarom jag eljest icke skulle hafva nämnt, för alt icke afskräcka er, min fröken, från elt ensamt besök i kapellet. Jag tyckte mig nemligen i solnedgången helt tydligt se den a edra anor, som der är afmålod, sittande på lenna grafvård. Nu kan jag begripa, att det icke var annat än en afspegling, förorsakad genom ljusstrålarnes egna brytning, med ett ord, ett återsken af bilden. Ja visst! Det kunde inte vara något annat, sade Katarina; men tonen i hennes röst tycktes icke öfverensslämma med innehållet af hennes ord; hon såg äfven med en bekymrad min på Malcolm. Denne syntes helt gripen af riddarens ord. aNej herrep, sade gubben helt hastigt, cdet var ingen synvilla; ni har tydligt sett Bodach Glas. cBodach Glas? upprepade riddaren frågande; cjag förstår inte hvad ni menar dermed. cMan kallar honom också: det gråa spöket, och det finns intet barn af klanen Ferbens, som icke hört talas deromp, sade gubben. aNarrin, sade riddaren; corsaken till synvillan är ju tydlig och klar . Ni kan dock misstaga er, min dyre vän, inföll