Aftonbladet – 23 november 1842, sida 1

Ni vredgas med orätt, bästa William, svarade fröken, vänligt och bjertligt. Vänta först svaret från er fader. Och hvarför? Det känner jag på förhand; han omfattar med glädje ögonblicket, som erbjuder sig . vÄr ni så viss derpå? afbröt honom Catharina, med bekymrad ton. Ni vistades ända från edra barnår utomlands och kan icke så noga känna till er faders tänkesätt, och den skildring .... hon tvärstannade. Man gjort af honomy fortsatte riddaren, 1eende, är icke till hans fördel. Men betänk blott att dessa beskrifningar komma ifrån, jag vill just icke säga fiender, men motståndare. Det är mig icke obekant,, fortfor han, att min fader anses för stolt, hård, till och med, ehuru orätt, för orym; — men jag vet också att han älskar mig och att jag är hans enda son. Hans bifall är jag så säker på, som att jag lefver. Så vänta då åtminstone tills hans svar hinner ankomma,, sade fröken. Det är er önskan och jag lyder,, svarade ridlaren, med ömhet i tonen, och ämnade tillägga innu något mera, då dörren öppnade sig och sakristanen inträdde. ilans nåd har frågat efter fröken, sade den samle till Katarina; det är snart tid att gå will bordet. pIHör på, Malcolm, sade riddaren, leende, ni känner Ju er klans historia från början till slut? Vet ni något om riddar Archibald, han pekade dervid på grafvården, och öfver omständigheterna vid hans död? Hvarje barn, som har en HForbens till far, känner laird Archibalds hisloria, svarade guhben. Han föll för en Gordons hand. Man sade att bezges söner friade till en och samma fröken, och alt det varit denna omständighet som splittrade dem, hvilka förut varit vänner. Laird David Gordon afslog horom bufvudet då de från