Aftonbladet – 21 november 1842, sida 2

med de från en sednare tid; de äldsta föreställd endast en fyrkantig sarkofag, hvarpå var inhugge ett kors, jemte en vid hufvud och fötter anbrin gad grafskrift. Fruarnes och barnens grafstena befunno sig till det mesta inpassade i väggarn: mellan männarna, och föreställde de aflidne än stå ende, än knäböjande, men alltid med korsade hän der. Högt på väggarne såg man öfver borgher rarnes monumenter sköldar och fanor, fastsatt med. jernkrampor. På de flesta kunde man igen känna. engelska familjers vapen, ja, till och me några engelska. konungars; dock såg man äfver några skottska slägters färger. De flesta af tro feerna visade sig dock såsom obetydliga stänger hvarifrån utslitna och urblekta trasor hängde, och de äldsta hade icke ens några sådana. Aftonsoler inträngde nu genom kapellets brokiga fönster ocl de gråa qvaderstenarna på golfvet, väggarna, de gamla monumenterna, de få mörkbruna stolarn: skimrade och glänste i det mångfaldigaste färgspel cHär således, käre gubbe? sade ynglingen til den gamle, i det han skådade omkring sig p monumenterna. Jaj här, fortsatte denne. Fröken sade at hon skulle sträffa er 1 kapellet, då hon, såson hon brukar, vid solnedgången förrättar sin andak här, och detta inträffar om en qvarts timms Fröken Kathlen (Catbarina) tillade, att hon ha någonting högst vigtigt all säga er. En vänlig blick af ynglingen föll på den gamle Såsom det tycktes, ansåg han honom för budska af något angenämt. i cHuru skönt och ordentligt båller ni kapellet Malkolm! sade den unge mannen. cAllt nätt oci fint, och de sköna blommorna på altaret sedan —