Aftonbladet – 21 november 1842, sida 2

icke utrustad med förmåga att offentligen blanda sig i striden, dock ville med samma uppmärksamhet följa allt, som rörer christendomens sak I Hur mycken verksamhet och lif, der nu är overksamhet och död, skulle icke härigenom uppkomma! Det är en gammal, redan af Solon uttalad sats: Infamis neuter. Den heter öfversatt på Bibelns språk: Jag ville, att du vore antinsen kall eller varm. Men efter du är ljum och hvarken kall eller varm, gkall jag dig utspy utur min mun. Ingen må klandra den som gör nåsot af rent syfte Öch öfvertygelse i hvad rigtning som helst, vore det än aldrig så ringa. Men klandervärd är i hvarje fall den liknöjde ochh dolske, som icke bekymrar sig om det, som dock borde röra honom, och skyr det arbete, som erfordras, för att pröfva allt, entigt Bibelns ord. Men för att återkomma till skriften, så lärer det icke hafva undgått någon verserad läsare, huru förvändt hvarje åsigt, som grundar sig på ett ifrån den gängse traditionen afvikande betraktelsesätt, icke sällan blifvit fattad i början. Detta har här i all synnerhet inträffat. Med förundran måste jag fråga mig nästan på hvarje rad, om det skall vara mina Grunddrag af den Christliga Sedeläran, mot hvilka detta är rigtadt. I stället för vederläggning och diskussion om sjelfva åsigternas riktighet, som här vore onyttig och öfver-: flödig, vill jag blott härpå anföra några exempel. Så är det t. ex. i den mest afgjorda strid mot hela den grundåsigt, som genomgår min bok, då det säges sid 9: Se ee enn — Den bundne Skall sjelf sig bryta ur de band, han bär. Tvärtom erkänner boken, i detta fall äkta Augustinsk, allsingen kraft till visdom, helgelse och förlossning, som icke är ett Guds verk och en Guds gåfva genom Christus. Härom kan specielt den om nåder, som boken innehåller sid. 328, öfvertyga, om icke hela den föregående framställningen ända från sid. 3 redaf gifvit detta tillräckligt tillkänna. — Missledande är det också, när det säges sid. 8:: Och det, att Gu1 för oss sin Son utgifvit, Som såleds till, förrän Han utgafs, var, Att för vår frälsning Han vår broder blifvit: Den läran, säger du, är ofruktbar! Upplysningsvis må härvid nämnas, att härmed alluderas på ett yttrande s. 4140 o. f. vid frågan om Christi personliga tillvaro före menniskoblifvandet. (I allmänhet taladt har jag, för min del, ej kunnat märka någon frukt af läror, som ligga helt och hållet utom verlden och vår fattning. Detta må andra herrar Prester och Theologer förlåta mig.) Men utaf anförda vers skulle man lätt kunna förledas att tro, det skulle jag anse hela läran om Christi ankomst ofruktsam, då tvertom i min Sedelära allt sedligt lif i detta ords fulländade mening baseras på läran om Christus, oeh redan sjelfva titelbladet har till motto: En annan grund kan ingen lägga, än den som lagd är, Jesus Christus. Också säges i företalet, att det egentliga syftet med densamma är det, att framställa det egendomliga, hvarigenom det christliga lifvet är höjdt öfver allt icke-christligt, om än för öfrigt aldrig så sedligt och religiöst. — Men när det vidare säges sidan 40: Med synden döden kom. Men du det glömmer, Då du bestrider syndens straff af Gud. samt sid: 8: Hvad? — synden skulle blott en skugga vara, En brist på ljus, ja, ingenting till slut? Spörj samvetet hos dem som hädanfara.n och vid den sistnämnda citationen 4 Job. 4: 8, 40 åberopas till bevis, att ingen är utan synd, så hade, snarare hvad annat som helst än djup tankegåfva bort tilläggas mig, derest jag haft sådana påståenden, som biskopen här vill påbörda mig. Ty om jag påstått, att ingen synd vore till i verlden och att synden icke straffas af Gud, så vore detta påståenden, såsom hvar och en finner, dem hvarje piga och madam kunnat vederlägga. Det anförda må vara nog om skriftens halt i polemiskt hänseende. (Slutet följer.) EN FOTAR SN TR TYTYS!MN TT mar hs La