Aftonbladet – 21 november 1842, sida 1

sem sionernas) snart stundande tillfredsställelse.. Länge hade mannen förblifvit i denna ställning, hvarefter han åter trädde tillbaka i skuggan af träden och utstötte några skarpa geliska ord: Genast framdrogo de honom åtföljande männerna korta bilor ur sina plaider och: började. fälla ett. antal träd, dem de vidare fortforo att bearbeta. Under det de som bäst voro sysselsatta härmed , vinkade anföraren gubben med harpan, hvilken framträdde till honom med en min af undergifvenhet. Har du noga fattat mitt uppdrag, Duncan? sade han till den gamle. Jag har hört er befallning, och att höra är att lyda, svarade denne, dock med nedslagna ögon. Jag tror mig inte behöfva frukta, att en Gordon mindre uppfyller sin pligt med harpan än med svärdet i hand, fortfor chefen i det han med dyster blick betraktade den talande. cIngalunda! svarade gubben med säker blick på den frågande. cHvarje klansman skall göra hvad Tighearnach (klanschefen) befaller, ty denne måste ansvara för sina befallningar här nere och deruppe; men — cTala vidarel utropade chefen, afortfar, jag befaller dig, talål Ni vill och jag lyder,, sade den gamle ödnjukt. Jag tänker — jag menar,, fortfor han örvirrad, casångens gåfva är för ädel, att nedlåtas ill att utspeja fiendens läger, och Tartanen med lessa färger, jag bär, bränner mig på skuldror och vöfter som helfvetes eld.n Den gamle hade hastigt utstött dessa ord; han ycektes dermed hafva lättat sitt bröst. Chefen,