Aftonbladet – 19 november 1842, sida 2

-— .!---?-- ? X X.22.Q. X ps ,mwee —— ————— icke ut på altanen? nej, slätt icke! allt är stilla i alla husen; musiken drager bort; platsen är åter tom! en skugga sväfvar långs huset, någrö få ackorder klinga från guitarren, men ingen sång! — Allt är stilla i huset! Ännu ett ac: kord, och porten öppnas helt sakta, den unga herrn smyger in! — felicissima notte! — 80å natt, sof väll, säger man i Norden; det är en rätt god tillönskan!— Den som sofver han syndar icke! Italienaren säger deremot: felicisstima notte! och syndens sol glöder i deita god natt! Marmor-lejonet. Det var en vacker solskensdag, lustigt trafva de vi ut från Athen, öfver den hvita jemns slätten, genom Sokrates födelsestad, der vild: fruktträn bildade små ängar; ett enstaka kloste: låg vid Hyrmettos, vi foro raskt i traf, min ÅA gojat lopp bredvid. Utsigten vidgsde sig mellan Pentelikon och Gymettos, en utsträckt slätt, och det blå, de: skinande haf! Vi sågo ön Zea och hela Negro pont med dess vackra bergformationer; vid vä gen låg en ensam hydda med ett lågt rörtak bustrun och barnen kommo ut för att se os: fremmande; vi beställde vårt kaffe hos henne vills vi kommo tillbaka, och redo nu öfver ör. ter, buskar och höga oleandrer. Alli var vildt och ödel På heden stodo ruinerna af en kyrka, med ett ståtligt oliveträd utanför, det var pittoreskt! tätt derintill låg et marmorlejon, ett antikt grafmonument; Lois sjet hade ett sådant på sin graf; här gjorde det ett sällsamt intryck, i denna ödslighet, att här finna