Aftonbladet – 19 november 1842, sida 2

LL UTSLA LIA: MARTTI VA GASA See TEATER. Bulwers komedi, Penningen, gafs i går afton för andra gången på den kungliga teatern, med samma bifall, som den föregående aftonen. E:t nyligen inträffadt dödsfall af en gammal ungkarl, som samlat omätliga rikedomar i Osteller West-Indien, vi minnas ej rätt hvilketdera, och efterlemnat ett testamente, hvars öppnande af hans talrika arfvingar emotses med den spända uppmärksamhet, hvarmed man väntar på en dragning, som skall bestämma om egandet afls millioner, utgör såsom öppning till ett teaterstycke, visserligen icke någon ny uppfinning, men denna, om man så vill, redan något utnötta ij har blifvit ganska väl begagnad af Bulwer, för att i arfvingarnes personer framställa och individualisera en mängd olika karakterer. Sålunda träffar man bland dessa kusiner en ränkfull egoist, som genom det yttre skenet af ett lysande lef-l: sadssätt och det oblyga begagnandet af andras taianger och arbeten, såsom sina egna, förstitt att skaffa sig ett rum inom la haute vo!e och äfven erhålla förstroendeplatser, men imedlertid härigenom är nära ruinerad och nu i stort behof af testamentet för att fylla i dessa ihåligheter, (det är Sir Jobn Vesey, Hr Svenson); en dotier af denne baron, godhjertad men fåfång och kär i lyx och grannlåter; (Georgina, M:lle Lindmark); Baronens syster, lady Franklin, (fru Bock) en älskvärd, godbjertad och mycket munter dam, men för öfrigt, som mängden, låter sakerna hafva sin gång; en nice till Baronen och Ladyn, Miss Clara Douglas, (fru Hjortsberg); ec idealiskt ädel och uppoffrande karakler, i hvars bildande man igentänner hela den vackra sidan af Bulwers författareegenskaper; Sir Fredrik Blaunt, (Hr Hyckert), en oskadlig klädnarr eller dandy med grann garderob och tomt huivud; Mr Graves, (Hr L. Kinmanson), en enkling, som fianer eådant behag i sin enklingssorg, att ban koketterar dermed för sig sjeif och kela veriden, men likväl är färdig att när som belst deltaga i ett muntert lag och äfven gifta sig, för öfrigt en hedersman, och ingalunda kokett till utseendet; kapten Doodley Smoet, en af dessa gentlemän, som alltid hålla sig ofvanpå i den högre sällskapskretsen medelst sin förmåga att på ett ämabelt och fashionabeli sätt ruinera unga, rika narrar på spel, för öfrigt den bonettaste karl i verlden (herr Habicht); ett par politiska intriganter, lord Glossmore och berr Stout, som båda veta hvad penningar i Eogland duger till, för röstvärfning och dylikt, annars obetydliza; och slutligen hufvudrolien, mr Eveiyn, herr Dahlqvist, en ung, svärmande man med bjerta, snille och kunskaper, men fattig. och derföre trälande såsom skrifvare och facto tum, utan lör, hos den först omnämnde sir Jobn Vesey, medan derre vinner lycka och anseende genem Evelyns arbeten, hvars högsinta lynne åter blir bittert och satirisserande vid erfarenheten om det humbug eller charlataneri och orättvisa, som råder i samhället; detta är den personal, som Bulwer grupperat tillsammans i sin komedi. Ödet vill nemligen så, at! då testamentet brytes i allas närvare, finnes att onkeln, jerate några listiga dispositioner åt ce öfriga, som mera förarga än trösta dem, och skapa cn mängd långa näsor, af en nyck gjort den fattizaste slägtingen Evelyn till sin universalarfvinge. Hans förändrade TN ej blott till verlden i allmöänhet, utan äfven till sina medarfvizgar, som ou alla krusa för honom, i synnerhet sir John, som friar för sin dotter, hvilken förut varit till halfs bortlofvad åt den förnäma klidnarren, har här tillfälle att måla en efflirik kontrast. Men den egentliga och intressantaste invecklinsen får stycket genom Evelyns förhållande till Ciara, som han älskar, men som, just af kärlek, men en ädel och uppoffrande käriek till honom tillbaka, gifvii honom afslag medan han var fattig, emedan hon af sin fars exempel sett huru fattigdomen kunnat nedtrycka äfven en annar: stark karakters verksamhet och stora förslåndsegenskaper, och hon icke vill genom att binds Evelyns öde vid sitt, hindra den frarogång till ära och lycka, hvarom hon tror honom vara sär ker, om han, ohindrad af husliga bekymmer, får fortgå på sin bana. Detta skäl säger hor honom likväl ieke — naturligtvis emedan det skulle skada pjesens machineri för det följande — och författaren har häruti tillåtit sig att ställa den ädla flickan uti en onaturlig och alliför pinsam ställning, egentligen derföre, att då Evelyp kort derpå får testamentet, hon ej må kunna gifva honom ja, emedan han då skulle tro, att det vore för penoningarnes skull och förakta benne. Imedlertid har en klausul i testamentet ålagt Evelyn att gifta sig med någondera af de unga funtimmersslägtingarns, och sir John Veseys intriger ech lyckade försök att få några välgörande handlingar af Clara skrifna på Georginas räkning, för att bedraga Evelyn, äro redan nära att sammanknyta honom med Georgina, Lyckligtvis har hans rmisstanka dock blifvit väckt: Kn SA ALAA NN a