Aftonbladet – 19 november 1842, sida 1

må på ett ställe sammeanföres, bar Regeringen enbefallt fångstyrelsen, att, så snart sig göra låter, flytta alla lifstidsfångar från Malmö fästning och fördela dem på Carlskron2, Caristens, Landskrona och Nyelfsborgs, samt, då på dessa saknas utrymme, äfven till Ctristienstads föstning; mindre arbetsföre fångar flyttas företrädesvis till Eifsborg. På viss tid dömde fångar, för hvilka mar än ett år af strafftiden ålerstår, flyttas deremot från Carlskrona, Landskrona, Nyeltsborg och Carlsten till Malmö, och från Waxbolm flyttas alla fångar, så snart arbetskompaniernas inrymmande der sådant eriordrar. Lingbolmen bör först utrymmas af till arbete på obestämd tid dömde personer. Och så snart fångstyreisen finner militörbevakningen kunta sAtrolmen minskas eller upphöra, eger stysådant anmäla, med förslag till: korrekons-iprättningens förmånligaste anvär dande, vare sig till fängelse iör på viss tid tll arbeie dömde psreoner från rikets norra orter, till kasern för fölterhetskompanier, eller till lokal för hufvudstadens epskildta fattigeller arbeisbus, o. 5. vV. (Ur Dagl Alieb.) — Lindibruks-aiedemiens sekreterare, herr Nethorst, bar i akademiens sammankomst, den 42 deanes, lemnat. en muntlig redogörelse för den sammankomst af landtbrukare i Stuitgart, der 91 och föjande dagar i September, hvilken herr Nathorst, på akademiens vägnar, bivistade. Vi meddela deraf, efter officiella bladet, följande. Till mötet hade 522 personer, deridland minga främlingar, anmält sig. Efter sällsEspets fördelning i sektioner höllos möten alla förmiddagar, och eftermiddagarne företogos de exkursioner, som i den, af detta blad på sin tid meddelsde plan, blifvit bestämda. Första Söndagen efter sammankomsten var sätlskapet af könungen inbjudet att besöka lustslotten Weil, Scharnbausen och Klein-Hohenheim, och serverades på sistnämnda ställe med en gouter, under har himmel. Dagen derpå var stor kreatursexpositiori; och deputerade af utiänningarne uppvaktade konungen, hvarvid herr Natborst förde ordet för de 7 vid mötet närvarande Svenskarne. Onsdagen efter slutsammzinkomsten gafs en stor tandtbruksfest; sällskapet var inbjudet af konungen till middag i kursalen vid Canstadt, der det 2erverades för.ö å 600 personer, och koavungen sjelf var närvarande, samt föreslog en skål för Bndtbruksförsamlingen, för hvilken doktor Crusius från Leipzig, sarot en för frågålingarne, för hvilken herr Nathorst tackede. Saältskopets öfverläggningar öppnades at den bekabte doktor List, som framställde frågan, hvad Tyskland hade att göra, då det var nära att förlora deboucheåårna för sin ull och sin spanmål, sedan England börjat Kemta dessa varor från andra länder. Striden blef skarp; en kommitt nedsattes och denna afgaf ett betärkande, som tiilstyrkte sskens ajournerande, emedan den involveräde ? politiska och. statsekonomiska frå gor, som ligo utom sällskapets befogenhet. Mani öfvergiex sedan till egentliga landtbruksämnen: Bland sådana, af herr Nathorst omnämnda, anmärka vi frågen om den siarka reaktionen i Tyskland mot boskep från Schweiz som gifvit upphof åt ordspråket: nur Ein SchweizerVichle; Herr N. anmärker, ati ben anser detta härröra dersf att beiet i Schweiz är kraftigare än arnorstädes, så att boskapen derifråv, förflyttad till annen ort, ej ger den afeastning, som män, i betraktande af utseendet i hemlandet, tillförsett. sig Band mnäripgarne i Wärteroberg hade man egnat en synnerlig uppmärksamhet åt linkulturen, och bragt lineis beredaing til den fulikombghet, stt häcklingen ensamt upptog 5 operationer, bvaraf den sista förrättades med en böckla af 200 guldens värde, hvilket dock ej kunde anses kostsamt, i betrak:ante deraf, att ett tupnländ, besådt med lin, kunde g fva 400 guldens-stkastning. Herr Nathorst uppgilver, i afseende på linspinningen, att han af förevista garnprofver funnit, att machinspånaden lika mycket öfvertröffas af den fulkomligare handspinaden, som den sjelf öfverir ffar vanlig bandspånad. Om den på Wärtembergska land:bruksinstitutet Hohenheim drife