Aftonbladet – 18 november 1842, sida 2

Imedlertid förklarar Biet tillika för en af Af.onbladets mallra arglistigaste finters, den af oss häromdagen framställda förmodan, att åtskilliga af Biets aktieegare skulle vara wvillige att understödja den mnya oppositionstidningen och att ett par af Biets redaktörer skul!le i Horns tull emottaga de förmodade redaktörerne af denna tidaibg med varma serveter,, men straxt derpå åter kalias denna arglistiga fint en usel och dum odikt,, för att inbilla allmänheten, att alltsamomans är blott ett förräderi, för att till förmån för Sv. Biet i en ny kostym åtkomma mynt pfrån några af oppositionen.. Vi tacka så mycket för så mångsidiga komplimenrter och så mycken urbanitet förenadel I öfrigt betygar Biet fortfarandesin aktning för herrar Ridderstad och Ameen. I anledning af ofvanstående och af en insinuation i sista Frejanumret, bör Aftonbladet nämna, att det genom sin förra artikel icke velat insinuera, såsom Freja påstår, att berrar Ameen och Ridderstad tillhöra de devuerade; men detta hindrar i vår tanka icke, att ju Svenska Biets patroner gerna skulle se uppkomsten af en oppositionstidning i hufvudstaden med desse berrar i spetsen, isynnerhet för den händelsen, att Biet sjelf i längden ej skulle bära sig. En sådan oppositionstidning kunde väl emellanåt blifva litet hesvärlig, men ait denicke blefve arglistig, utan att man kunde komma till rätta dermed kan slutas af Biets yttrande, och dermed vore ju redan något vunnet för dem, som representera dess åsigter. För öfrigt är det öfverflödigt att tala mera öm den saken nu, då den ifrågavarande tidningen och dess aktier först komma i ordning till år 4844. Under tiden nemställe vi blott vänligen till de ;verkligt frien, att utlåta sig litet närmare i sakförhållanden, och frarclägga sitt program. OÖstgötbskorrespondenten är just mästaren i att tillverka sådana, både pinifrån utåt och utifrån inåtr, som det en gång hette derstädes om Aftonbladets och Biets olika slags pförräderin; och det blir ändå slutligen mera efter åsigterna öfver statens affärer och förmågan att tänka sig in i dem, än eiter de mer eller mindre lifliga känslorna emot Aftonbladet, som en publicist kommer att bedömas af den stora allmönheten. Vi hade så när glömt nämns, hvad som äfven -sednast blef uraktlåtet, att om bara Östsöthakorresponderten först får ibop sina 50,000 Riksdaler Banko,; så äro äfven vi beredvillige att gå honom till mötes med planen ända derhän, att den blifvande nya redaktionen kunde få mot nämnde summa köpa Aftönbladet sjelf, som redan är en etabierad firma, och hvars redaktion då i stället skall försöka sin lycka med utgifvandet af en annan tidning, t. ex. ett morgonblad. Häraf blefve vinsten tredubbel. Först för aktie-egarne, som genast finge ränta för sina fonder, utan att behöfva arbeta upp dem; vidare för Svenska Biet, som en gång komme till det så länge förgäfves eftersträfvade milet att få betyga Aftonbladet sin högaktning, hvilket vore värdt en hel hop, och slutligen för Aftonbladets förläggare, som finge inkassera femtitusen Riksdaler på ett bråde. Det är verkligen svårt att säga, hvem som härvid gjorde den säkraste vinsten. Imedlertid förundrar det oss, att vi i Östgöthen med dageos post ej finne buru det fortgår med: teckningen. Om en så riksvigtig sak borde väl imedlertid lemnas postdaglig underrättelse. Vi besvärja derföre herr Ridderstad, i fäderneslandets namn, att icke vidare undanhålla allmänheten kunskapen derom.