Aftonbladet – 18 november 1842, sida 2

mansdorff blir chef för ministören, så torde han, ceteris paribus, blifva en för frihetens och de liberala lärorpas framgång betydligt mindre farlig person vid riksdagen, än såsom chef för ett parti, som kan skryta af hans oegennytta och brist på ärelystnad, och utbasuna, huruledes han endast styres af patriotism och fosterländska tänkesätt. Att de, som i sjelfva verket regera landet, d. v. s. hvilkas grundsatser utgöra de verkliga regerings-grundsatserna, äfven träda in i styrelsen och ansvara för sina åtgärder, blir åtminstone rext spel, då deremot en styrelse, som ingenting betyder och ingenting kan uträtta, har en bestämd pligt att aflägsna sig; sitter den qvar det oaktadt, så har den endast bevisat, att den är fullkomligt likgiltig på hvad sätt landet styres, och denna tanka om regertingspersonalen kan svårligen annat än åstadkomma ett. tillstånd af försleppning och misströstan, hvilket är det tillstånd, som måhända är vådligast för ett fritt folk. Just den omständigheten, som A. B. ganska rikligt anmärker, att nemligen herr ton Hartmansdorff icke är stlalsman, utan tvertom visat sig ega inskränkta åsigter i nästan alla de större samhällsfrågor, dem han behandlat, vare sig såsom författare eller embetsman, (hviltet bland annat Minerva förr i verlden nogsamt ådagalagt), bidrager ännu mer att stärka oss i den tro, att så vida nemligen ultrakoteriets grundsatser skola fortfarande göra sig gällande inom rådkammaren, det ock vore fast bättre, att den egentliga chefen för detta koteri finge sjelf träda fram på vädjobanan och en gång visa, hvad han verkligen går före. Låt honom t. ex. framlögga för nästa Ständer sitt representationsförslag såsom regeringsproposition, och vi finge väl se, hur han skulle uthärda stormen deremot. Nog kan det hjelpa sig att göra upp förslag från sin bänk och få dem undergifvet antagna på riddarhuset, men skola de först framläggas för nätioven och diskuteras i det allmänna, såsom förslag, utgångne från en bög och vwis styrelse, då blir det bra mycket kinkigare, och då hafva män, med tiofallt herr v. H:s hufvud och talförmåga, fått bita i gräset vid striden med det allmänna tänkesättet och det allmänna sunda förstånd, som vissa maktegande, med ett så löjligt öfvermod, inbilla sig kunna förakta. Hvad Allehanda här yttrar, låter väl godt säga sig och är riktigt till principen; också skulle visserligen tillsättningen af en reaktionär minister med herr v. Hartmansdorff i spetsen verka det negativa goda som Allehanda förmäler, i fall ej nögonen) redan skulle vara tillräckligt öppnaden; men deremot skall en minister, med en så antipopulär riktning i åsigter, som herr von Heartmansdorff, och en sådan ifver att göra dem gällande, i synnerhet när man betraktar Konungens höga ålder, altid kunna i sina poxitiva åtgärder ställa till mycket, som kunde linge medföra ea menlig inverkan och efterkänning för det allmänna, och bufvudfrågan blir då antingen fördelen eller vådan vore öfvervägande t ett land, der folkrepresentationen her så föga sammanhållning, som hos oss. — Svenska Biet har, i 2nledning af samma 2rtikel i Aftonbladet, ett par gånger och sednast i dag beskärmat sig deröfver, patt Aftonbladet. på det usla sätt vi nyligen sett, behandlsr en sfrånvarande Hartmansdorff, medan det i lika wörhållagde fordrar tystnadens grannlagenhet mo: en Lars Bjerta.n I anledning häraf torde böra erinras, att reflexionerna öfver herr von Hartmansdorff, såsom statsman, icke äro al annan art, än att de angå sidana facta, som alla redan känna, och att han håde sjelf kan besvara dessa betraktelser vid sin hemkomst, om han hebagar, och har tillräckligt många anhängare för att ej heller behöfva frukta att hans talan intilldess skall blifva Oobevakad. Det är icke heller sapnolikt, att om en förmodan framställdes, att någon medarbetare i en oppositionstidnivg eler annan le damot af oppositionen vore i fråga till inträde; styrelsen, de reaktionära tidningarne i sådant fall skulle, af den tillfälliga omständigheten, at: en sådan vore frånvarande, finna sig bindrade från: betrakte!ser öfver hufvudsaken, och derom vore heller ivcgenting att siga, såvida ej mot dena frånvarande reflekterades öfver något annat än redan könda omständigheter. ER ERr——— — Svenska Biet har, såsom vi gissade, i dag ordentligt tagit Ostgöthakorrespondentens förut omnämnda patriotiska projekt, att inrätta en Dy oppnositionstidaing i hufvudstaden, i Aftonbladets ställe, under armarne, samt aftryckt hela Os: göthens elegi med en nära lika: lång inledning, tillsammans fem spalter. Det intressantaste och naivaste af Bistsegna tillägg ligger i följande oknaf. UV: ÖSlädia Acc Hå ANnnnestsnnmome 6 Iitmdof