Aftonbladet – 17 november 1842, sida 2

— RUINERNA På FOGDÖN. Denna ö, bekant genom Ränninge kungsgård, der Ingiald Illråda lät innebränna sig, är äfven känd för sitt kloster, Wårfrubergsx, hvaraf ruiner ännu återstå. Med anledning af ett rykte, att dess ruiner missvårdades, bar riksantiqvarien Hildebrand i sistliden September månad besökt ön och der låtit anställa gräfningar samt derom aflemnat en berättelse till Witterhets-, hist.och ant.-akademien, hvilken blifvit intagen i Statstidningen och meddelar åtskilliga intressanta upptäckter. På det gamla klostrets ruiner ligger nu kungsgården Kungsberg. Gårdens närmaste omgifningar likna grannskapet af ett grufschakt. Stora högar af grus och sten samt deremellan djupa sänkningar upptaga ett stort fält. Grushögarne bilda långa åsar, utmärkande sträckningar af murar, som trenne sekler under dem legat gömda. Härifrån hade gårdens arrendator, herr Söderholtz, på några års tid utfört 3000 lass grus och mull såsom gödningsämne. Under gräfningen hade anträffats murar och andra fasta lemningar af en gammal byggnad, hvilka med omsorg blifvit blottade och bevarade för åverkan. Det röjde sig genast, att dessa murar voro lemningar efter den fordna klosterkyrkan. Vestra delen låg väl ännu höljd af grus; men med några mans arbetsbiträde lät herr Hildebrand göra utgräfningar på de ställen, der man, efter beräkning af kyrkans redan blottade delar, borde vänta att finna grundstenarne till de återstående pelarne, och slutligen grundmuren till vestra gafveln. Sedan sålunda alla hufvudsakliga delar blifvit blottade, företogos mätningar och uppdrogs en planrit ning, hvars tillförlitlighet genom nya mätningar kontrollerades. Denna ritning visar bottnen af en Göthisk kyrka med tvenne rader pelare, 6 par i skeppet och 2 par i choret, samt en regulier korsarm på norra och en på södra sidan. Kyrkans hela längd inom murarne utgör 60 alnar och bredden 30 alnar, chorarmarnes bredd i Ö. och W. omkring 44 alnar och djupleb 8!, alnar. Den kan således i storlek icke täfla med våra gamla kathedraler, men står dock framom en del af våra andra medeltidskyrkor. Murarne äro 2 alnar tjocka, uppförda af tegel på det sätt, att et skal bildas af en stens tjocklek på yttre och inre sidan; mellanrummet är fyldt med tegelbrockor, gråsten, kalk och sand. De hvila på en tjockare fot af huggen granit, med kalkbruk förträffligt lagd. På östra gafveln är, i anseende till markens sluttninz denna stenfot 4 aln 48 tum hög i dagen; och på denna gafvel qvarstår äfven grunden till 2:ne sträf pelare, 1 aln 21 tum breda, utstigande 4 aln 20 tur från gafvelmuren. Från stenfotens nordöstra hörr till 4:sta sträfpelaren 7 alvar 20 tur; mellan sträf. pelarne 414 aln. 4 tum; från andra sträfpelaren til sydöstra hörnet 7 aln. 20 tum; båda pelarnes bredc 3 alnar 48 tum. Således östra fotens bredd 33 al par 24 tum. ! Höjden af de qvarstående murarne är olika. P; norra sidan, der de äro bäst bibehållna, hafva d ännu 2 å 3 alnars höjd samt på ett par ställen nå got deröfver. På södra sidan äro de åt vestra än. dan nedrifna ända till stenfoten; i södra korset oct derifrån fram till östra gafveln hafva de ännu er höjd af mellan 4 å 2 alnar.