tankan om förgiftning beträffar, får jag upplysa, att i Konungens befallningshafvandes skrifvelse, om företagande af obduktion och ändamålet dermed, icke specielt omnämnes gift, utan var det först under obduktionen, som fenomen förekommo, hvilka gjorde det, i och för en fullständig medico legal besigtning, nödvändigt att undersöka, huruvida tecken till gift förefapns i E:s mage och tarmar, hvarföre ock de misstänkta delsrne och dessas innehåll, på sätt lag bjuder, serskildt upphemtades, inlades i kärl som behörigen förseglades och signerades, och hvarå den 30 Maj. å apoteket i Halmstad, af mig och herr apotekaren D. P. v, Sydow anställdes den kemiska undersökning, författningarne anbefalla. Beträffande identiteten, bör det synas fulltygande, att icke allenast jag, som, under mitt fyraårige vistande i Halmstad, haft tillfälle många gånger se Erikson både före och efter hans häktande, utan äfven de personer, som undertecknat obduktionsprotokollet, igenkänt det till undersökning framställda liket vera Eriksons döda kropp. Någon person afled icke under Maj månad, sednare än den 19, på Halmstads Jasaret, och den arrestant, som inom häktet dog 4 dagar före Erikson, och hvilken brefskrifvaren möjligen vill bafva påpekad, var en gammal, utlefvad gubbe, Erikson deremot en medelålders man. Till böglofl. Kongl. Sundbetskollegium har, genom Konungens befallningshafvande härstädes, blifvit insändt så väl protokoll öfver obduktionen å Eriksons döda kropp, som ock protokoll öfver den kemiska undersökningen, jemte mitt beedigade betyg i ämnet; och emedan dessa handlingar af Kongl. kollegium, hittills åtminstone, lemnats utan anmärkning och sålunda af kollegium godkänts, hoppas jag lullständigheten af min embetsåtgärd, i afseende på Eriksons döda kropp, inför allmänheten vara fulltygad, och brefskrifvaren bör anse sig satt i nödvändighet att återtaga sina sanningslösa uppgifter rörande mitt tillgörande. Halmstad den 142 November 1842. Joh. J. Smitt, Provincialläkare i Hslmstads distrikt.