Aftonbladet – 14 november 1842, sida 1

FRANSMÄNNENS STALLNING I ALGIER OCH UTSIGTERNA FÖR KOLONISATION DERSTÄDES , Det är bekant att, oaktadt ett tioårigt fälttåg i A:rika, jemte besittningen af de förnämsta kuststäderna i Ailgerien, oaktadt ena uppoffring af sextio til sjuttio tusen man samt många tångr flera millioner i penningar, äro Fransmänner änvu jcke lärgre komna i kolonisationea inom denna verldsdel, än de voro de första årea eter Algiers intagande. Blaed det myck03, sum debatteras i fransyska tidningarna öfver orsaken till, samt om rätta sättet att vinna och behål:a denna besittning, hafve vi icke nyligen funvit något, som synts o:s, i korthet uttryckt, innehålla eu så förnuftigt system, som en artikel i Le National för d. 31 Oät., hvaraf vi här meddea eit utdrag: Dea sista rapporten från general Bugeaud visar, att krigsbefaiet i Afrika, mer än någonsin, hänger vid sitt system af ratias (örsåtligt infall på isfödisgarne och sköflinde af deras skörd och hjordar). Guver: ören och flera generaler, hvardera i spetsen för en kolonn, hafva ännu en gng genomtågat tandet, utan att man kan begripa hvad resu tat de lofva sig af dessa expeditioner. Det egentiiga sines vara, att efter många mi iäriska promenader, sedan man gripit en märgd får, eler bränt upp grödan, rycker hvar och en tilbaka i sina kanioneringsqvarter, och sakerna förblifva i samma tillståsd som de förut varit, med den e da skilnad, att viåterupptändt Arsbernas bat och mycket ökat våra sjukas antal. Vi skoa aldrig upphöra att erinra, emedan det är vigtigt för vpprättbhållandet af vårt etablissemarg i Arrika, art detta system, af kringirrande kurser, kanhända är dei sämsta af alla, man kuvde antaga. Det bevisas af sjelfva herr Bugeauds rapporter, i mån som man kommer längre in i Afrikas inre dälar, fivner man landet beoikadt långt öfver hvad man föreställt sig. Att då u:sträcka, såsom man nu gör det, omkretsen af våra operationer, att hvarje dag anfalla någon ny och aflägsen stam, är att öka våra fiender till obegrärsadt anta!. Att i alla riktningar ströfva omkrirg i bergspassen af Atlas, är att uppoffra våra st-ckars solsater, som falla offer för afbrottet melan dagarnes brännande so hetta och räteruas i kyla. Det är ru åter tre år sedan marskalk Vaige och hertigen af Or ans gjorde en expedition från Constantineh till Agier; hvem skule ej tro, att detta kostsamma tåg åtmisstone hade försäkrat os en fri passage emeilan dessa råda säder? Och likväl är detingalunda så, och beviset derpå är, att general Bugeaud rtyigen försökt att komwa fram samma väg och blifvit tvungen till återtåg. Hvartill tjena då, ännu es gång sagdt, dessa expeditioner, periodiska såsom paroxysmerna i lebrar, och som, i förening med verkliga febrar, på 42 år redaa bortryckt 70,000 menniskor? Om man vill bibehålla Algerien och det måste man vilja, så synes sjelfva naturbeskaffenheten af de ställen och de menniskor bland hvilka man har att operera, angifva det rätta systemet att följa. Hela den Afrikanska provinsens kustland i vidd Jika med 3 eller 6 franska departementer, är såsom man vet, på södra sidan omgifven af en bergskedja, hvarest råder ett sundt klimat och hvaritrån ett litet antal pass öppna ingångar till slätten. Förnuftet säger oss då, att dessa pass måste bevakas genom Jäger som der bildas, och befästade inrättningar som der skulla öga en dubbel fördel i att bevara det intagna området från Årsbernas infall och att sätta Eurcpeerna i skydd för de sjukdomar, som förors2kas a vistandet på slätten och bivuakeringarne derstädes under bar himmel. Sålunda placerade metd fasta poster på en kedja af befästade punkter, löpsnde paralell med bafvet, skulle fransyska armeen och kolonisterna sätta en oöfverstiglig bom mot Araberna. De behöfde då aldris gifva dessa skådespel af ett återtåg ochj om de 2ngrepos, skulle kanonen och den europeiska disciplinen snart afskräcka de oförsigtiga anfallande. Ingenting hindrade försvarslinien att sträcka sig mot söder, i samma mån som det fr nsyska Afrika mera befolkades och som wi a rr nn rn stans Re