Aftonbladet – 14 november 1842, sida 1

derna, nalkades han mymnmrgen al en ström, som gled gemom dalen. Det ögonblick ban Jemnade Rosa, nedsjönh hon på den gamla salongens stengolf och brast i en ytterligt haftig gråt. Tenpkan att bon höll på att förorsaka bloduigjute:se och död var lika så förfärlig, som föreställningen att vara upphbofvet till en tvist tvenne min emellan, var revol:erande för hennes qvinliga finherskänsla. Charies Romers bild, bans iropp genomstungen ech blodig, hans fina ansigte blekt af dödsångest, och dock behållande sitt milda, sköna uttryck, syntes framför hennes uppjagade inbilluing; bor tyckte sig ock böra skramliet af svärd — hor sprang förtviflad upp från stället och beslöt at söka miss Heatberfields rum. Bå hon, med sir: bänders tillbjelp, skulle resa sig upp, fick bor tag i ett papper, hon grep det mekaniskt, oci några minuter sednare satt hon på sängkanter iene hos sina likaledes oroade vännnor. Det beslöts att Jobn skulle fådirågas, och miss Hestherfield skyndade för detta ändamål till han: rum. Hon knackade på dörren, två — tre gån ger — och då bon icke erböll svar, gick bor im; han var icke der; oeh då bon äfven ble varse att en ståtlig knölpåk saknades i sin vrå, uträknade hon, att han begifvit :ig af, för at: elterse, om skogvaktarne gjorde sin skyldig. het, heldst hon visste, att han brukade göra dy: lika inspektionsvandringar nattetid. Miss Heatherfield återvände, för att meddela sin vån denna misslyckade utflykt; men Rosa bade redan lem. nat systrarnes rum och gått till sitt eget. Mis: Heatherfield följde efter, men fann henne ickt der; hon ropade, hon sökte, men allt förgäfves