Aftonbladet – 12 november 1842, sida 2

ÄN En bögst osannolik historia,k återtog Mn Wortex, amen ni har med er heder gått i borgen för dess sanning, och jag hoppas, att er känsla af det passande skall förmå eder att antaga en proposition, som ni skall, vid första påseendet, finna vara framkallad af nödvändigheten. Jag förraodar, sir, att ni är Sir Johns gäst. — efter hvad som passerat, måste ni, både för mina och den unga flickans känslors skull, genast lemna detta hus. I sanning, sir, förhbålfanden göra, att jag annars kanske skulle nödgas tvinga er att följa denna vink. sVerkligen, sir, svarade Charles, i anledning af tonen i denna begäran, och den vändring saken nu tagit, känner jag mig fallen att neka uppfylla detta ert obligeanta förslag. , Då, sir, miste jag anse ert qvarblifvande bär sasom en personlig förolämpning mot mig,u sade M:r Wortex bittert. Mister Wortex vagn var knappt frånspänd innan ezaren befallte den återigen fram, och förebärande någon urskkt för sin ögonblickliga frånvaro, kastade han sig i åkdonet och for af till Deptford. Dit ankommen, efterskickade han en bekant, den han afsände till Charles xaed följande bud. qÅtt om icke M:r Romer lemnade Langfords sätesgård den ssmma aftonen, och derigenom tystade och vederlade alla misstankar i anseende till Miss Newardine, skulle M:r Wortex anse denna vägran såsom ett medgifvande, att han hale för afsigt att uttringa honom i den unga lickans hjerta, och sålunda finna nödigt att) ordra satisfaktion. Svaret på denna Oobilliga uppmaning var ett lirekt nekande, och följaktligen var det ingen innan utväg för Charles, än att söka en sekundant om han kunde lita på. Under det han arranserade härom kom middagstimman. Sällskapet atte sig till bords, och Rosas ögon kunde icke lölja spåren efter tårar, icke heller förmådde on dölja sin ängslan. Hon var sorgsen, mycket