Aftonbladet – 10 november 1842, sida 1

förena en viss sammanlegd myckenhet af positiva kunskaper och förstånd, erfarenhet ceh hindighet, för att reda trasslet i sakerna, irrgångarne mellan rättsförhållanden och intressen samt skilnaden mellan opinioner och hugskott, samt: 3:0 Att det väl ändå vore bäst om Konungen ju förr desto heldre skaffade sig andra rådgifvare, skulle än den följd deraf uppkomnib, att ,1en fria prössen icke hölle de nya rådgifvatne ryggen fri, utan gålve sig åter ut på djupet med att blifva oppositionpres:. Ehuru nn denna innehållsrika expektoration förekommer i Minerva såsom ett försvar för ett litet puttrande deröfver, att Konungenas rådgifvare förmenas hafva varit för litet kohungske och släppt efter några kungliga prerogativer, men ingalunda för det de varit för litet konstitutionelle i populär mening, så finner nog läsaren hvilken tjenst Minerva dermed gjort dem allmänna diskussionens sak. Först och främst få vi andre ett otvunget tillfälle att upptaga den frågan, huruvida Konungen verkligen kan anses benägen att (följa sina rådgifvares tankar i allmänhet eiler om sådant förnämligast är händelsen endast då, när dessa tankar igstämma med konungens egna. Sedermera har pressen en arledniag att närmare åskådhgöra den ställning hvari dess serskilda organer befinna sig till de nuvarande rådgifvarne samt den fria pressen att visa, huruvida den ännu är eller upphört att vara oppositionspress och om denna egenskap måbända öfvergått på de salarierade bladen, och slutligen får mån taga i skärskådande hvad slags nytta det allmänna skulle draga deraf, om denna personal utbyttes mot en annan efter Minervas snitt, d. v. s. af de utra-royalistiskt-byråkratiska opinionerpas och reaktionens representanter. Hvad nu först Konungens person angår, så är det icke biott vår afsigt, utan äfven en föreskrift af pligt och nödvändighet, att behandla allt hvad dertill hörer med den omsigt och grannlagenhet, som föremålet fordrar, äfven utan att behöfva tänka på några vådliga klippor i Missgerningsbalken. Vi lemna derföre åsido allt sådant, bvarom icke heller förut något tal varit i tidningarne, men som hela verlden, Minervas utgifvare lika väl som vi och hvarje annan, kan känna utorn protokollet. För att i stället komma till sjelfva hufvudsaken, så äro vi icke allenast af lika tanka med Minerva deruti, att H. M. Konungen öfverhufvud, och der inga serskilda omständigheter mellankomma, har en maturlig benägenhet att vara ense med sina rådgiivare, äfvensom man finner ojäfaktiga prof på en viss inneboende välvilja och medlidsamhet i hans lynne uti den mängd af gåfvor och understöd, varmed Hans Maj:t alltsedan sin hitkomst hjelpt mången mer eller mindre ruinerad notabilitet. Vi gå till och med ett litet stycke längre in Minerva — och detta är ju beskedligt gjordt? — då vi uttrycka den tankar, att Konungen icke allenast gerna står väl med sina rådgifvare, utan ifven haft en viss benägenhet — också i alimänhet taget, man märke detta noga — att gå Nationens och Ständernas önskningar, i afseende på reformer och åtskilliga bland våra inrättninsar, till mötes. Detta sednere förhållande visar sig oförnekligt så till vida, att så snart Ständerna hos Kanungen framställt behofvet af föränlring i våra organiska inrättningar och framlagt nissbruken i det närvarande, har Konungen gerast varit beredvillig att nedsätta en kommitt ill att utarbeta förslag till förändringen, och lerigenom sjelf erkänt dess nödvändighet, hvil(et är vigtigt att minnas. Ja, man erinrar sig ill och med, att, då de bekanta petitionerna m en representations-förändring ingåfvos till legeringen, svarade Konungen derpå icke helt ch hållet afslående, utan endast uppskjutande ned hänvisning till den långsamt mognarde öfertygelsen ; äfvensom man uti Hans Moj:ts brontal vid riksdagarne icke finner uttryckt nåon absolut motvilja hos den höge personen ör det lagbundna regeringssättet, ehuru man kulle kunnat hafva anledning förmoda, att en ådan motvilja förefunnes, om man endast dömje af tonen i de salarierade tidningarne, utan ydligen förnimmer, att Hans Maj:t endast ve— 2 — rundan