Aftonbladet – 10 november 1842, sida 1

förlofvad — jag har hört något ditåt; det är ju en prestdotter derute på landet? Ja visst, det är äldsta dottern af presten Stillner.n Jaså, gratulerar dig, skall bli roligt att helsa på bror Silfverplog och se frun och en hop småplogar. Gubben Stillner har ju multum, plus, plurimum ? Ah ja svarade Silfverplog, han är bergad, det är han visserligen, men långt ifrån rik; men nog får hon med tiden alltid något.s Du är lycklig, du, sade hans vän, det är en rik flicka, som skall bjelpa oss ur klämman, fast du har hushållat, — f—n vet huru du hushållat, men det är som kapten Stading sade om dig: sätt Silfverplog på en klippa i hafvet, så föder han sig, du har riktigt födgenie, kära Janne. Det behölfs i dessa tider,, yttrade Janne. Ja, visst behöfs det, men frn kan hushålla med fyrkarne, jag tycker att jag sparar och sparar, jag knappt äter mig mätt; men se, man måste lefva efter sitt stånd, förstår du., Nu är att berätta, hvad litet hvar kanske vet förut, att löjtnant Frökensköld var en yngling, som ville lefva väl, men hade ondt om kontanter, helst som hans kära herr fader hade för sed att vända på en riksdaler sju gånger, innan han gaf ut honom. Vidare, att skräddaren och andra-handtverkare, som pryda den yttre menniskan, hade åtskilligt att påminnap hos löjtnanten, och så att säga utgjorde hans lever; med ett ord; affårerna voro så ställda, att löjtnanten behöfde gifta sig och således ännu min