Aftonbladet – 10 november 1842, sida 1

hela litanian utantill. Men lika godt, jag bar: frågade, men behöfver icke just nu penningar, beller. Löjtnanten bultade i golfvet med hälen: jag tror att de äro dötva dernere; — jaså är du der lilla Lisa, gå ner till frun och fråsa om hon har något till frukost åt 035. Tycker löjtnanten,, svarade flickan, som såg ganska bra ut, men med ett visst uttryck ai fräckhet, som ej var hennes naturliga; tycker löjtnanten att frun skall laga till frukost klockan tolf på dagen, jo det ska han si. Du är mig en liten Chloris,, sade löjtnanten och tog flickan under hakan, gå du och skaffa oss den lilia dejeunen, hör dul Nåh, låt bli mig, snäste flickan, löjtnanten skall vara beskedlig. Jag är som ett lam, Lisette, gå nu min socxerunge. Farväl min sköna, började han sjunga, vill du belöna, bjertat är troget ... Åh, löjtnanten är just ea — och nu sprang lickan sin väg. Silfverplog, soma under tiden låtit sina kyska ögon titta i Anciennetetsoch Rang-rullaz, som sitt förboppningsfulla, gröna omslag låg på pOrdet, försedd med åtskilliga anmärkningar i prädden, af löjtnant Frökenskölds egen hand; lickade upp när den lilla Chloris sprungit sin väg och sade: Det der var en vacker flicka, let der!x Åh ja, comme il faut, svarade Frökensköld, ch kastade sig på soffan; hon är min slafvinna lär och alltid byggligare att se på, än det der ;amla trollet, som var här förut. Nåh,å propos, lu skall ju gifta dig, Siltverplog, och är du