Aftonbladet – 5 november 1842, sida 2

icke heller kunna läggas oppositionen till last; i fall rådgifvarne ieke uträtta hvad af dem skäligen kunde fordras, i afseende på de af nationen lifligast efterlängtade reformer. Det andra spörsmålet är följande: I fall, såsom det nästan vill synas af Minervas räsonnemang, Konungens beredvillighet att lyssna till Rådgifvarnes tarkar hufvudsakligen skulle inskränka sig till sådana fall, der icke några koncessioner äro i fråga, men de mesta af de reformer, om hvilkas behöflighet den stora pluraliteten af natiomerm är ense, och hvarom Ständerna yttrat förnyade önskningar, verkligen skulle gå ut på eller förutsitta såsom ett vilkor att frångå åtskilligt af den gamla slentrianen, månne icke då Minerva sjelf genom sitt tillägg i sluiet betagit Konungens ifrågavarande redebogenbet nästan alit det värde, som man annars skulle vilja tillägga densamma, enär det icke är svårt att concedera till sådana önskningar, som instämma med hvad man sjelf tärker i hufvudsaken, men väl att kunna uppoffra en mening för andras, när det kan ske utan att frånträda sin egen värdighet. Detta synes till en början vara något, som Minerva har att besvara, innan mean vidare kan jemka sina isigter tillsammans. Likväl anse vi o3s för egen del böra tillägga, att vir öfvertygelse i sjelfva verket är, att om det på ett eller annat sätt rågonsin kunde så tillstyras, att Konungen bilefva omgilven af en samling af verkligen energiska ridgifvare, som med vilja och förmåga att för bans räkning och till hans ära handla i tidens anda, rätt uppfattade sin bestämmelse, så sku!le Hans Maj:ts beredvillighet sträcka sig derhän, att lyssna till deras råd, äfven om dessa i vissa fall stridde emot en delaf Konungens förutfattade åsigter i allmänhet, och detta omdöme grunda vi derpå, att man åtminstone förr sett, att flera lagstiftningsåtgärder, som omfattat vigtiga principfrågor, blifvit under olika statssekreterare afgjorda på aldeles motsatta sätt; äfvensom deri, att Konungen alltid varit färdig att gå Ständernas önskningar till mötes så Jångt, att kommitteer blifvit nedsatta till utarbetande af förbättringsförslager, ehuru dessa sedan afstadnat. Men om orsakerna, hvarföre alltid en reaktion inträdt, blefve det vidlyftigt att nu för tillfället inlåta sig i diskussion. Vi skola i stället förmiäla något serskildt derom i en fortsättring af denna artikel.