Aftonbladet – 3 november 1842, sida 2

— I anledning af den notis, som i förrgårig emnades, angående vwilkoren för Ofverståthål-!h are-embetets beklädande af herr grefva Lewen-d aupt, nemligen att han skulle, jemte Ofverståt-d vållare-befattningen, komma att bibehålla chefkapet och lönen vid Lifbevärings-regemenet, har från halfofficiel källa den upplysninglf blifvit Red. tillställd, att detta skall vara orik-g igt i så måtto, som en så stor del af Ötver-lg tåthållare-lönen, hvilken motsvarar beloppet af, ryssnämnde chefs-lön, icke uppbäres af herrf refven, och att han således innebafver embetet, så samma sätt som herr Möllerhjelm. Huruvi-!, la det återstående af Öfverståthållare-lönen in-, aehålles i Stats-kontoret eller disponeras till an-!; dra ändamål, hafve vi oss icke bekant. — November månads taxa å bröd, dricka och : kött synes i dagens nummer af Stockholms Dag-: blad, och man finner deraf, att en liten förhöj-) ning i vigten å det vanliga hvetebrödet, eller: så kallade franska brödet, ägt rum, så att ett! bröd för en skilling Riksgälds skall väga AY, lod, i stället för fyra. Detta synes ännu kurnz gifva tillräcklig behållning, helst då man besin-! nar, att af oskrädt rågbröd skall lemnas för samma pris 44 lod, eller 2, gång så mycket, då likväl skillnaden mellan priset på råg och hvete ieke är större än mellan 48 och 14 å 414 och 24. Månne det då är möjligt, att så mycket af vigten kan bortgå i och för mjölets sigtning, att det :kan åstadkomma en sådan skillnad? Detta är lätt besvaradt, om man biott erhåller upplysning huru mycket tunnan råg ger i oskrädt mjöl, samt en tunna hvete dito i sigtadt eller sådant, som till det vanliga franska brödet begagnas. — —titiiäiäj— — I Biet öfverraskades man i förrgår, uti en anmälan af det nyligen utkomna sista häftet af en öfversättning af Schleiermac.wrs christliga troslära, belt plötsligt med den underrättelsen, att detta arbete är averldsberömdt, och att amåbända aldrig ett arbete haft på dogmatiken eller ens på teologien i allmänhet ett så mäktigt inflytande, som dettar, att det vill allvarligt vindicera christendomen en plats bland vetenskaperna, och bvarvid erinras, att de, som bafva den bimmelska sanningen kär, icke behö:va rädas, derföre att ett arbete införes, som icke kan bibebålla, eller annorlunda, än vi äro vara, bestämmer åtskilligt, hvilket i sitt antagna skick icke vill låta med vetenskaperna förena sigp, Im. m. Jemnför man härmed cen polemik, som hitintills varit förd i Biet, för att icke erinra om andra. antecedentia, och det förklenliga sätt, hvarpi Sehleiermaebers namn änru nämndes i somras i anförda tidning. så väl som i Frey, så kan ej nekas, att den nu skedda förändringen i ton är anmärkningsvärd. Mar finner då, huru det tiil och med stundom händer, att ortodoxiens käömar omsider, och kanske utan att de sjelfve märka det, fiana sig förde af tidsandans makt. För tidigt lär det ej heller kunna anses, om en nyare tids religiösa åsigter omsider äfven bland oss göra sig gällande, sedan Ru mera intet annat protestantiskt land gifves, dit de ej trängt, och Isedan Schleiermachers troslära redan i Finland blifvit lagd till grund för de teologiska föreläsningarna och prestbildningen. Fråga vi åter, buru denna plötsliga ändring i tonen här blifvit inledd, är uppenbart, det bufl vudsakliga förtjensten i detta hänseende tillkommer Schleiermachers öfversättare, berr Ignell, lgenom det klara, konseqventa och öfvertygarde lsätt, bvarpå ban utvecklat i sin Christliga sedelära de hos Schleiermacher uttalade grundåsigterna, och hvilket omsider öppnat ögonen på en bvar, som vill jemnföra och se. At åter herr IIgnell sjelf, som haft den dristigheten att gifva Iden första väckelsen, icke ännu behandlas af Biet med full rättvisa, deröfver synes han eller påIgon annan ej böra förvåna sig, heldst man aldrig bör söka bindra sina motståndare att retirers med bibehållen krigsära. (Det bör likväl nämnas leatt hans everkliga talang, såsom öfversättare I medgifves.) Det är en tillräcklig seger, att hafva vunnit lett erkämnande i sak af sådan beskaffenhet, sora det ofvan citerade, af en organ, som representerar så stationära åsigter, som dem man funnit : Svenska Biet, för att kunna vara nöjd dermec tills vidare. Men vi skulle vilja tillägga en anpan anmärkning i anledning häraf. Minne de! icke äfven kunde vara tid, att Svenska Biet eller de, för hvilkas räkning det skrifves, i de bladet började tänka på att gifva med sig ite! li fråga om politiska och sociala förhållanden liksom nu in tbeologicis? Vihafva redan sett et Iberömvärdt drag i detta hänseende, som ej böj; lundanbhållas, eburu visserligen ett ibland de för: Ista och snart sagdt det första vi kunnat märka då Biet. instämmande i Aftonbladets anmärknin: flickorna sprungit, ty den förarglige herr PfMz Sunna nå Jara AARAh TJahanna