Aftonbladet – 3 november 1842, sida 2

ga till det förslag, som skulle förena de personer hon mest älskade. Vi vilja ej trötta våra läsare med en alltför trogen kopia af mjölk-Carins och gubben Hörnstens samtal; båda voro ganska Jifvade af sitt ämne, och här taltes väl enfaldigt, Men icke utan intresse. Kärleksförklaringen innehöll, watt Hörnsten ett par år älskat Johanna, att han nära ett halft år dagligen ämnat begära henne till hustru, men afskräckts derifrån i anseende till den skillnad, som var i deras ålder; han hade ock varit för blyg att våga utsätta sig för den skalkaktiga flickans afslag, och kanske åtlöje; men vår herre hade ingifvit honom?, yttrade han sig, matt gå i råd om saken med den hederliga komministern, som unnar alla menniskor allt godt. Han bad honom fatta mod och säga Johanna sina tankar utan att vara buskablyg. Måns var den minst intresserade under denna vigtiga konversation; han hade flera gånger med jamande uppmanat sin matmor att Öppna dörren, men mor Carin var så animerad, att hon hvarken hörde eller såg det; hans Öönsketecken blefvo dock slutligen af den tydlighet, att mor Carin med häftighet steg upp för att, i det hon öppnade dörren, göra slut på den affiren. Hörnsten tog detta för en anmaning att aflägsna sig. och, sedan han derföre rekommenderat sin sak än ytterligare och begärt att snart få ett bestämdt svar, vandrade han sin väg: På slaget 7 anlände den vackra Johanna; det var den bestämda tiniman, då hon var befallå att återkomma för att vidtaga sin vanliga befattning att kringbära mjölken för aftonen. Nästan-hela vägen hade hon och de tvänne grann