Aftonbladet – 31 oktober 1842, sida 2

ill YA:del och slutligen till hälften i sender af ånesumman, utan att man derföre behöfde minska sjelfva fonden. Det finnes nemligen hos oss en naturlig omsättningstid, och det är årets lopp; för landtbrukaren emedan han inom den tiden samlat och kunnat sälja sin gröda, för tjenstemannenp, emedan han inom den tiden uppburit sina qvartaler, för köpmannen och handtverkaren, emedan han då bör kunna hafva indrifvit sina fordringar. Allt hvad derutöfver går, är en anvisning på den ovissa framtiden. .som den flituge arbetsamme ofta får betala för den obetänksamme eller slöjåtön: Skedde blott en sådan inskränkning i omsättningstiderna och derjemte måhända något mera strävghet rådde vid pröfningen af låntagares och borgenärers soliditet, så skulie redan derigenom en mängd persorer som nu skuldsätta sig, tvingas att inskränka sina utgifter och förbättra sina affirer, emedan de ej fingo så lätt ait erbålla Jån, de varnande följderna deraf förr visade sig, och den s. k. bättre klassens medlemmar skulle slutligen lika med den arbetandes, som bar ingen låinekredit, inse nödvändizbeten att, ej lefva upp mer än man kan betala. Isförda man derjemte fri ränta, så skulle mången kapitalist som nu så godt som tvingas ati använda sin spekulation på vVaruimport, i ofördelaktiga konjunkturer, otvifvelaktigt hellre taga en än så Jiten men säkrare förtjenst på diskontering, än en oviss om än i hoppet något större på handeln, nemligen sid de tillfällen då räntan stode högt, i brist af pennisgar. ——S NV .A.Ao