Aftonbladet – 31 oktober 1842, sida 2

OM PENNINGEBRISTEN, M. M. Vi saknade i Lördags tillfälle och utrymme att ned några anmärkningar beledsaga den artike!l i anledning af den så kallade penningbristen m. n.;, undertecknad L., som i den dagens tidning neddelades ur Sv. Biet för i Fredags och hvari förf. itgick från den åsigten, att i det allmänna, l:kaom i det enskilda lifvet, den enda rätta utväsen att hjelpa sig ur förlägenhet när man förstört ör mycket penningar, är att hushålla och spara; hvarföre han, med afseende på frågan om rätta sättet att återfå tillräckligt klingande mynt i banken, för att ej äfventyra dess bestånd, anser högst nödvändigt att köpmännen skola tvingas att importera silfver i stället för varor, samt för att kunna åstadkomma ett sådant tvång, föreslår att draga in en del af belåningen i handelsdiskonten och af lånen på exportabla effekter. För dem, som tagit kinnedom af Aftonbli:dets förut tillkönnagifna åsigter i hithörande ämnen, behöfva vi icke säga, att vi till alla delar instämma uti det allmänna af författarens åsigter. om sättet och medlen att återställa en förlorad jemnvigt, vare sig i enskildas eller siatens affärer. Men deremot synes han in casu hafva alliför ensidigt fästat sig vid den föreställningen. att varuimportens öfverskott utöfver exporienr skulle ensamt vara orsak till den närvarande penningebristen, då likväl påtagligen många andra, förut omnämnuda omständigheter, såsom årsväxten i Skåne, de stora öfverskott å statsinkomsternpa, som ligga ofruktbara i Riksgäldskontoret, m. m., dertill bidragit. Följaktligen måste, i vår tanka, äfven dessa omständigheter afses, vid frågan om botemedlen, och en minskning i bandelsdiskontfonden vore då en radikalåtgärd, som om den än sannolikt återförde silfver till banken, endast verkade på en punkt, och utar tvifvel bade med sig det onda, att den skulle bringa ofärd: öfver många affärsmän och andra idoge medborgare oförskylldt. Man måste också besinna, att en bank icke allenast är till för att rikta sig sjelf; den måste äfven hafva till bestämmelsa att bispringa näringarna, om der är en låncbank. Vill man åstadkomma detta, så sår det väl icke an att strypa till för de trafikerande, just då en krisis inträffar, så länge ej bankens egen säkerhet är äfventyrad. Vi skulle, för vir del, tro, att det nödiga bärutinnan ök vunnet, endast bankostyrelsen håller sig vid att ej utsläppa mera, och deita vilje vi nu kortligen förklara. Det är nemligen klart, att om redan för närvarande beloppen af importen öfverstiger behof vet för tillfället och rubbat jemnvigten emot exporten, så minskas äfven vinsten på försälj ningen, bvilket ock inträffat i så måtto, att, enligt hvad de: påstås, kolonialvaror på Siockholm: börs denna höst blifvit sålde till och med utan all förtjenst. Denna stockning måste mer eller mindre stänga dem, som behöft anlita krediten i och för sina 2ffirer, från ytterligare spekulationer, emedan ingen klok köpman (och man måste ändå antaga, att mängen af dessa förstå någorlunda beräkna sin egen fördel) spekulerar utan utsigt till vinst. Men förusatt att detta icke är fullt tillröckligt, så måste man, i vår tanka, söka botemedlet på ett annat ställe, eburu detta ej för ögonblicket kan ske. , Vi föreställe oss nemligen att den enda fullt verksamme åtgärd att för framtiden bidraga ti! återförande af jemnhet och reda i rörelsen vore, att söka tvinga konsamernterna sjelfva att icke ställa sin lefnadskostnad så mycket pi framtider och på skuldsättning, som hittIlis. Denna flärdfulla vana att lefva på morgondagen bar igenom generationer varit Sverges stora olycka, och visat sig ifrån Excellensen, som ger stora representationsmiddagar och soirger för at lysa och smeka sin fåfinga, medan handtverkaren får springa i månader om ej år för att få betalt sin räkning, till löjtnanten och kanslisten. som med 3 å 400 Rdr lön, kanske också med ingen, besöker konditoriställena och visar sig på de första platserna då spektaklet, samt studenten. hvars första omsorg rär han kommer från aksademien, är att negotiera diskontoch ficklån (vi tala här om många, naturligtvis ej om alla). För att minska detta skuldsättningsoch ruinsystem, som på vissa perioder slltid tager med s:g en mängd offer, vore en blandde väsendtligaste åtgårderna att minska den nuvarande långa omsättningstiden på B:kodiskontens lån, hvilket dock ej kunde ske på en gång utan småningom, t. ex. inom tre år, först till Y,:del, året derpå Sa a a rå RR RA TR a RR I a RR