Aftonbladet – 27 oktober 1842, sida 2

som elev, emedan hon fruktade att denna nya ovanliga pensionär skulle förjaga alla de gamla Med nya kläder, nya sederb, är ett gammal ordspråk, som i hela sin vidd kunde lämpas pi Benedetta. Uti den nya, fina och något fanta: stiska drägt, don Josef lät förfärdiga åt flickap utmärkte sig hennes i den fria naturen tvång löst utvecklade hållning framför de flesta kam: raternas, och hennes, för dess ålder — hon va) blott elfva år — ovanliga naturanlag utvecklad: sig synbart, på samma gång som hennes sjä bibehöll den anspråkslösa enfald, hvaruti hor uppväxte. Sålunda förflöt första året af henne pensionstid. Don Josefs pupill hade väl gjort honom til ett allmänt samtalsämne i de förnäma salonger na, och hans handling hade blifvit strängt tad lad; men man såg likväl ännu genom fingren me den unge ädlingen, förnämligast för hans hög: anförvandters skull, och snart fästade andra äm nen uppmärksamheten. Det led imedlertid til den tiden, då don Josef skulle göra sin stor: rund kring Italien, hvarefter ban skulle besök: Wien. Resan skulle vara tvenne år, och vi hans hemkomst borde något lysande parti utse åt honom — så hade hans moder, enkogrefvin nan, uppgjort planen. : Dagen för afresan inföll ändtligen, och, beled sagad af många goda råd och moderliga varnin gar och uppmaningar, att under resan iakttsg ett hans stånd och hans plats i samhället värdig uppförande, begaf sig don Josef på väg, åtföljs af några unga muntergökar, som på en villa några miglier från Rom, togo det sista farväl a honom.