Aftonbladet – 26 oktober 1842, sida 2

vårest piastrarnes vigt sålunda uppgifves, att, efs er denna beräkningsgrund och 28 mil Hamb. Bko ör mark Cölniskt vore hvarje piaster härstädes värd 23 sk. 7 rst. samt att någon betydlig skilnad såedes icke förefunnes mellan denna uträkning och jen af hr Schartau uppgjorda, enligt hvilken piatern å 28 må skulle gälla högst 923 sk. 5, rst. v. Bko. Hrr Fullm. togo sedermera under öfvervägande fråan om utvexlingsprisets nedsättning till 123 sk.; och huru Hrr Fulls. ansågo sig icke böra frångå den rincip, som hittills blifvit följd, att neml. lämpa utexiingspriset efter förändringarne af piastrarnes värle i Hamburg; likväl och som det måste anses för Janken fördelsktigt, serdeles under metalliska kasans nuvarande tillstånd, att utvexlingen af silfver rån Binken minskas samt det nu gällande utvexingspriset lemnet det i berörde hänseende gynnsama esuliat, att uttagningen af piastrar, hvaraf hittills ör hvarje vecka åtgått 50,000 st., numera nästan welt och hållet upphört, utan att åtgången af det illgängliga silfvermyntet i någon motsvarande mån illtsgit; samt dertill kom, att den underrättelse dajens post medfört om piastrarnes fall i Hamburg ill 27 mk 44!, 8. syntes ådagaligga att kursers tåndpunkt vid: 28 mål för mark Cölniskt icke kunla så för stadigvarande antagas; alltså funno Hrr Fullm. icke lämpligt att under sådana förhållanden örändra utvexlingspriset, hvilket tills vidare skulle ortfarande förblifva 423 sk. 9 r. för piastern. Emot detta beslut reserverade sig herr grossh. Schartau, som yttrade sin förundran deröfver, att Arr Fullm. icke nu, likasom tillförene, ansågo pisitrarnes utvexlingspris böra jemkas efter deras värle i Hamburg, eburu samma skäl, hvilka förut förimledt en dylik åtgärd, äfven nu vore gällande. Hr Schartau ville visst icke bestrida, att Hrr Fullm. skuile vinna deras sjftemål, i händelse det vore att örekomma piastrarnes export, genom åsättande al tt pris, öfverstigande dessas egande värde; men ansåg sig äfven böra fästa uppmärksamhet derpi, att, örr än kursen närmar osaig al pari, d. v. s. för 90 lagars vexlar på Hamburg går till 427 sk. eller åt ninstone till 4927 !, sk., ett dylikt fortfarande ice skulle lada till annan påföijd, än att landets eget gångbara silfvermynt komme att utgå ti!l betäckanie af utländska skulder, i stället för piastrarne, hvaraf tillgången likväl vore störst, samt Banken i följd deraf icke allenast gå miste om den vinst utöfva: bokföringsvärdet, som plastrarnes utvexling lemnade, uten äfven blifea försatt i nödvändighet att till ertättande af det inländska mynt, som komme att utöras, låta mynta Svenskt silfvermynt, hvartill för närvarande icke fanns någon annan väsendtlig ti!lgång, än de guldhaltiga piastrarne, och hvilket un. ler dessa förhållanden icke kunde ske utan betydlif örlust för Banken. Ordf. herr gr. Horn, som fortfarande hyste den å. igt, att piastrarnes utförande icke borde försvåras ned uppoffring af det inländska silfvermyntet, ansåg let hafva varit närmare öfverensstämmande med Hri Fullm:s föregående förfoganden uti denna fråga, ati viastrarnes utvexlingspris äfven nu blifvit förändrad fier sednaste notering i: Hamburg, samt instämde Då grund häraf i herr Schartaus reservation. (Forts, följer.)