Aftonbladet – 26 oktober 1842, sida 2

samma tankar: Månan upplyser hans strålande anlet, han önskar att omvexia i kärleken, som den, han önskar att slå sitt läger i de skuggiga gröna kamrar —! som det glödande lifvet vandrar han öfver de dödas grafvar till ett nattligt möte. Hvilka tankar strömma genom hans själ —! ja det är en Turk! Det är stilla i de dödas äng! det är stilla i hyddan vid mare di Marmora, men derinne mötas två läppar, som musselskalorne mötas, de der innesluta kärlekens perla! SVINHERDARNE. KUr samma arbete.) Utanför hyddan, rest af lera och strå, sitter dan garale svinherden, en äkta Unograre, alltså en adelsman, ofta har han lågt handen på bjertat och sagt det åt sig sjelf). Solen bränner het, derföre hår han vändt den ludna sidan af fårskinnspelsen utåt; ett silfverhvitt hår hänger ned kring det karakteristiskt -bruna änsigtet; ban bar fått sig ett nytt linneplagg, en skjorta, den bereder han på sin facon, gnider den in med fläsk, så att den må bålla sig längre ren, samt kunna vändas och vändas om igen: Sonsonen, en blomstrande yngling, med sitt långa, svarta. hår, glänsande af samma slags pomade, som den gamle består sitt linneplagg, står tätt bredvid, lutad mot sin staf; en aflång våtsäck hänger öfver hans skuldra; han är äfven svinherde och skalliafton ombord på fartyget, som, i släptåget af ångfartyget Erö:, förer en stor laddning svin till kejsarstaden. På fem dagar ären j der! säger den gamle; adå jag var ung, som du, använde vi sex veckor på denna färd! steg för steg gingo vi, genom sandiga vägar, genom skogar och öfver klippor; svin, som under de första dagarne voro så feta, :) Den lägre adeln i Ungern är mycket talrik, till och med i de uslaste hyddor lefva de som bönder. Se Ellrichs: Die Ungarn wie sie sind.s