Aftonbladet – 26 oktober 1842, sida 2

mått, söm på desså särskilda stälen äro vids tagna för allmänhetens beqvämlighet och säkerbet, och derefter jemföra allt detta med den Nya Teaterns. Det torde då befisnas, att den Kongl. vi:ser igen har gröfre yttre mur:r, något som kanhända icke alltid är till fördel för ett så beskaffadt hus, men att den Nya, i allt öfrigt, åtminstone utbärdar es sammanställning med der och alla andra. Vare det långt ifrån mig att vija tilräkoa mig detta såsom rågon förtjenst; jag anser det endast som en ovilkorlig sky!dighet hos den, som vill inbjuda allmänheten att besöka ett hus, att laga så, att detta kan ske, utan att dena ringaste osäkerhet eller obeqvämlighet dermed är förknippad. Då jag likväl vet mig hafva gjort allt hvad som i detta fall varit mig möjligt att åstadkowma, i åtskilliga delar till och med mer än någon annar, kan jag ej neka, det jag tyckt mig ba något skäl att smärtas och förvånas öfver, att man kunnat bide enskildt och offentligt framkasta insinuationer mot byggnadens soliditet, ehuru den undergått flera officiella besigtningar, än någon annan, och ehuru nästan hela Stockholm: allmänhet, ifrån det första spaden derstädes sattes i jorden, följt företaget med en aldrig hvilande uppzärksamhet, så att om något fel dervid råkat begås, sådant väl svår igen bordt kunna undgå de tusentals ögon, som dagligen åskådat arbetet. Men förklaringen är ganska enkel och får sökas i sjelfva menniskolynnet. Bland det, som man vanligen a!draminst förlåter andra, är att man sjelf råkat ha orätt. Då företaget först omtaades, förklarades det nästan enhälligt för en drömbild, ett fantasi-foster, och för utförandets möjlighet beräknades åtminstone ofantliga sumisor och en tid af flera år. Man erinrade, att Siora Teatern, ehuru en konungens stitelse, likväl erfordrat sju år att fullbordas, och förslaget, att på lika må-ga månader uppföra en, om äfven mindre teater, och sådant af en enskild person utan stora tilgångar, förkastades som ett luftslott. Då början sedan verkligen gjordes, tröstade man sig med, att grunden skulle bli oerhördt dyr och likväl osäker, vidare att murarne ej skulle hålla, eller deras uppförande ej kunna åstadkommas; då dessa tycktes bli färdiga, hoppades man att inredningen ej skulle medhinnas, att ingen personal skulle kunna anskaffas, att penningebrist, hinder å auktoriternas sida, eller något annat skulle komma i vägen, att teatern skulle b!i allt för liten, salong och korridorer allt för obeqväma 0. s. v. Då nu alla dessa spådomar slagit felt, är det ganska naturligt, att en mängd personer finnas, som ej kunna för åta företagets upphofsman, att han bedragit deras förutsägelser, och som derföre åtminstone hämnas med att om sjelfva företaget döma det värsta, att vid det finna fel, der de ej existera, och öfverdrifva dem som finnas. Jag har ej väntat något an-nat, och skulle snarare förundrat mig om detta icke inträffat. : Mea om några döma på sådant sätt, ges det likväl en annan slags opinion, en förnuftig, billig, af redlighet och välvilja förestafvad opinion, och det är till denna jag vädjar. Det är denna jag tar mig den friheten erinra, att den Nya Teatern är ett verk af en obemedlad, enskild person; att det är ett verk af sju månader, att vid densamma allt det måst, under pyssnämnde tid, bi!das och anskaffas, som vid dea Kongl. varit ett verk af 70 år — ty så gammal är den Koxngl. Teatern — att följaktligen en jemförelse emellan dessa båda vore lika litet rättvis, som en emellan de båda tidrymdernå och stiftarnes resurser. Efter en sådan förutskickad erinran, som jag beklagar, att jag nödgats göra, skall, hvad jag har att tillägga, finnas lätt förklarligt och måhända möta ett benäget öra hos den pubiik, för hvilken teatern är ämnad, och till hvilken jag nu tar mig friheten adressera mig. Det första, som möter åskådaren, då han nalkas huset, är dess ofullbordade yttre. Sådant är likväl icke endast en följd af arbetstidens korthet, utan ännu mer af den nödvändiga om-tankan för byggnadens framtida bestånd. Den har således blifvit lemnad utvändigt orappad under dena förestående vintern, för att få tid att torka och sätta sig. Afvenså är i det inre åtskilligt ofullbordadt, förstugan ej målad, dörrarna endast grundade o. s. v., för att ej besvära publiken med en oljelukt, som eljest icke kunnat undvikas. De tillämnade logerna på radernas fonder hafva i år icke medhunnits, hvaraf den olägenhet uppkommit, att åskådarne på tredje och fjerde bänkraderna icke se så fullkomligt, som jag skulle örskat, men hvilket jag sökt godtgöra genom ett ringare inträdespris, flera andra brister att förtiga, hvilka jag dels ännwicke kunnat afbjelpa, dels icke hunnit blifva varse. — Ö—Öe———Lm——— cr rweee—-—-— 2202 nn lönn Am föra damma är Jam I halsanveta Ian