Aftonbladet – 22 oktober 1842, sida 3

Till Redaktionen af Aftorbladet! Uii Aftonbladet för d. 4:de dennes, bar Tit. vi refererandet af det emellan mig och min che! H Öfversten och Riddaren Ehrengranat hos Kong Mej:t nu anhängiga mål vörande mitt afskedande uti ingressen omnämnt det mål, som förut emella oss förevar uti Kongl. Krigshof-rätten och der ned lades d. 29 sistl. Juni, och som Tit. först säger de bafva varit: ett i Krigshof-rätten anhängigt brott mål, vidare, att målet angick en angifvelse af er regementschef mot en bateljonsläkare, och ytterli gare, stt chefen en gång låvit tilltala bataljonpstäke. ren för tjenstefel; mes att detta åtal blifvit i Krig bof-rätten nedlagdt; så kunde allmänheten lät falla på den förmodan, att jag både begått tjenste fel och gjort mig skylldig till svårare förbrytelser Jag anhåller derföre att Tit., till förekommande a! missförstånd, med. alldra första benäget måtto i bladet intaga nedanstående upplysningar. Dev var icko chefen, som i Kong!. Krigs-hofrätten anklagade mig för tjenstefel, uten (såsom jag i min underdåniga förklaring tillkännagifvit) det var jag som i Krigshofrätten klagade öfver en af chefen ålagd olaga bestraffning. Uti sin förklaring häröfver tillät sig herr regementschefen yttranden, hvilka för mig gingo å heder och ära, och hvarföre jag i mina påminnelser yrkade deras beifran enligt ducllsplakatels Så stod saken då förlikningen mellankom, bvarefter vi båda gemensamt hos Krigshofrätten anböllo om målets nedläggande. Emedan det var troligt att Krigshofrätten icke skulle nedligga målet i sitt nuvarande skick, då brott mot duclisplakatet yrkades, så fann jag mig föranlåten att hos Kongl. M:j:t göra en underdinig hemställan derom. Såsom bekant är, blef målet då återförvissdt och nedlagdt Jag her ansett mig böra meddela dessa upplysningar; emedan mina medborgares omdöme icke är mig likgiltigt. Sedan hela förhållandet nu en gång kommit til allsänhetens kännedom, torde det tillåtas mig at äfven anföra nåsra ord i afseende på herr rege meatsckefens sednaste åtgärd för att få mig skil från min befattning. Emedan herr regementschefen i sin underdånig ansökan om mitt endiledigande icke styrkt sina kla gomål emot mig, — vidare än hvad rapporten an går — så synes herr regementsehefens plan hafv varit, att få sin ansökan i nåder bifallen utan mil hörande; ty i annst fall bade väl herr regements chefen först sökt att få mig lagförd och dömd fö: mina förseelser. Lätt nog finner hvar och en, at efgörandet af herr regementschefens memorial icke endast är ef vigt för mis. Eu nådigt bifall härtil skulle försätta kanske halfva läkarekorpsen i fars att ett, tu, tre, förlora sina tjenster. Det torda vare en stor del af allmänheten bekant, att Kongl. Maj: på omkring 20 år tillsatt de fleste läkareplatser ge nom förordnande, al det skäl, att de fleste sökande icke varit kompetente. De tillförordnade hafv: likväl blifvit offordrade begrafningskj ipn; armåsn: lärare hafva fått deltaga i penstonskassan, och rar bar ju derigenom de facto tillerkänt dem de ordi naries rättigheter? Det ligger en gifven, en natur lig orättvisa deri, att utan ransakning och dom frår tjensten skilia en embetsman, som troget uppfylle sina pligter, och, mig veterligen, har icke hölls denna oröttvisa blifvit begången mot någon af d. tillförordnade läkarne. Om pu likväl herr rege mentschefens plan lyckades, hvad för en oro skull ej uppstå inom läkarekorpsen, då icke en gång de ras felaktiga handlingar, härrörande of oskicklighe e!ler fortfarande vårdslöshet, beböfde styrkas, utse