Hamburg, bordt der användas, den ena hälften a hvardera slaget till utrönande af handelsvärdet oci den andra hälften till skedning, för att förvissa sig om halten. i I sammanhang härmed och då genom de aföfverdirektören Almroth, på sätt af Hrr Fullm:s Prot. d. 7 Nov. 4853 inhemtades, der förut anställda försök at! nuttaga guld utur Plastrar och gamla Specie-riksdalrar blifvit utrönt, att dessa myntsorter befunnits guldbaltige, men enahanda, då tilltänkta försök större skala icke blifvit fullbordade, beslöto Hr Fu!lm. uti skrifvelse till Kongl. Statskontoret begära att Kongl. Myntet måtte anmodas, på B:asg bekostnad, skyndsammeligen anställa dylika försök med 900 st. Piastrar och 200 st. Riksdalrar slagne före år 4830, hvilka Understyrelsen egde att vid skeende reqvisition emot framdeles afgifvands redovisning håla Kong). Myntet tillhanda. Jemväl emot desse beslut, så vidt de angingo de äldre Specie riksdalrarne, reserverade sig Hr Gr. Horn och Hr Schartau på ofvan upptagna skäl. Hr Kammarh. Rosenblad anförde nu efteråt skålen hvarföre han instämti Fullmäktiges beslut. Han hede ansett profvet i Hamburg vigtigt för att få handelsvärdet i förhållande till plantsar utrönt, serdeles med afseende på den vid noteringarne i Hamburg brukliga -reduktionen till Mark Köhlnisk. Deremot ansåg han för egen del all undersökning af guldhalten, vare sig af Specierne eller Piastrarna, öfverflödig, då erfarenheten redan tagit detta i beräkning vid prisets bestämmande i Hamburg; han hede dock icke velat sätta sig emot andras tanks. Deremot förbehöll sig herr kamrmarherrn att, om behofvet fordrade, äterväcka frågan om användande af Piastertillgångar och gamla Specier, då Hr Kammarh. al drig kunde anse med sin pligt öfverensstämmande, att låta med förlust för B:n den enskilde och det allmänna fortsätta ex uppmyntning, i nya Specier för utförsel och nedsmältning af tillgångar, som med mera fördel kunde användas. (?) (Forts. fö!jer.) oe