Aftonbladet – 22 oktober 1842, sida 2

brukade Specier af samma prägel, förklarade understyrelsen, att, enär de nötta Specierne dock ägde fulit värde efier sednaste myntbestämningen, understyrelsen ej ansåge lämpligt at efter vigt försälja sådana Specier, emedan detta skulle för tjenstemännen medföra betydliga svårigheter vid utlemnandet och bokföringen. Att stycketals efter 128 sk. Bko med tillägg af 3, procent, hvarmed 4 Rdr Specie, eaf gamla pregeln i finket öfverstege den sedermera efter 4830. års Förordning utmyntade Specie-riksdalern, försälja Riksdalrarne af gamla prägeln afstyrkte undersyrelsen också, emedan Banken då skulle taga uppgäld på en gångbar myntsort, som vid invexling i Banken godtgjordes med allenast lika belopp, som för de nya Specierne, dels som sådant till äfventyrs kunde ingifva allmänheten misstroende till de myntsorter, som numera utmyntades, samt dels motverka möjligheten för Banken att i vexlingsväg inbekomma-Specier af gamla prägeln. 1 alla händelser önskade understyrelsen, att ingen prisskilnad borde ifrågakomma emellan de obrukade och de nötta Specie-riksdalrarne, som ofta lågo med hvarandra i samma påse sammanblandade, och hvilkas frånpskiljände skulle förorsaka mycket besvär; också yrkade understyrelsen, att något visst minimi-belopp, till ex. 1000 st. antages, hvarunder icke någon må äga att från Banken utbekomma ifrågavarande Specieriksdalrar. I händelse försäljning ansåges böra ske efter vigt, trodde understyretsen det vara nödigt att ett minimum bestämmes sf omkring 70 VVUNgefärligen motsvarande 1000 st. Specier. Alla dessa afgttringssätt kunde dock undvikas, on) dessa Riksdalrar nedsmältas i plantsar, och plantsarne sedermera från Banken aflåtas emot det uti 105 S 3 MOM. af Banko-reglementet under den 135 Juni 1841 stadgede pris; hvarigenom Banken skulle, på 1000 st obrukade Specier af gamla prägeln, vinna 4 Rdr 7 IsV. 44 rst. silfver, samt på 1000 st. nötta 2 Rår 47 Isk. 9 rst. silfver, med afdrag likväl af nedsmältningsIkostnaden 2 sk. Bko per , eller ungefär 4 Rår 3 sk. i silfver per 41000 stycken, så at: nettovinsten IPå hvarje 4000 blefve 3 Rdr 4 sk. 44 rat. för de oIbrukade och 4: 44, 9, allt silfver, för de nötta SpeIcierne; ommyntningen skulle deremot medföra förlust af emellan 3 och 4 Rdr Siltverspec. per 1000 Ist. En större vinst uppkomme likväl, om till myntning användes Specie-ritsdalrar: af gamla pregeln, län om dertill fortfarande utlemnades plantsaf, enär desse sednars vid försäljningen Jlernade Banken on vinst af 3, procent eller 7 Rdr 24 ski silfrer för 1000 Rdr Specie, hvaremot berörde Silfverspecter riksdalrar, nedsmälta i plantsar, lemnade hen per 1000 st. 3 Rdr 4 sk. 41 rst. silfver, men Lt t efter annan hos Bankostyrelsen gjorda apsökn ae om utbekommande af silfver i plantsar, gäfve anle ning förmoda, att de, som i Banken uttoge större partier silfver, lemnade företräde åt silfver i pläntsar, syntes silfvermyntningen kunna betydligt inskränkas om ge nom nedsmältning af gamla riksdalarne uti plantsar större tillgång på dessa bereddes. I afseende slutligen på fördelektigaste sättet, att tillgodogöra benkens förråd i spanska piastrar, anmärkte understyrelsen, att piastrarnes värde åtskiljdes uti Hemburg så, att de piastrar, som blifvit slagne under Carl den 3:djes och Carl den 4:des regering, stod? något lägre i pris än de, som blifvit slagne vd Ferdinand den 7:des regering, så att då båda fö a vades till 44 lod 6 grän finsiifver, tillades för nde sorten !V, och för den sednare ?,s, Proc. Pre ort Iocgen handling upplyste imedlertid, af bvilken s I bankens piastrar voro, men emedan Ferdinand tv först år 1808 tillträdde regeringen, antog understy relsen, att icke någon del af de piastrar, sr Då banken blifvit lefvererade före år 1840, VOTO å funder nyssnämnde konungs regering och ans Er Eborderstyrelsen att, i händelse af försäljning, de de inskränkas till de piastrar, hvilka banken öre år 4840 erhållit och hvaraf profsmältning skett. Också antog understyrelsen, att piastrarna heldre än att Ismältas till plantsar borde säljas efter vigt, dock ej i mindre partier än af omkring 73 I v. v. hvilket lungefärligen motsvarar vigten å innehållet uti hvar och en påse af de pieastrar, som före år 1810 invitgixbanken. Angeläget fann understyre!sen, å ena sidan banken satte på sitt egande silfvar pris, som i det äldra närmaste uppalck till detIta silfvers verkliga värde å utländsk ort, så att dels zågon annan vinst ej måtte tillskyndas den, som hos banken uttoge silfver i ändamål att exportera, än den som kunde uppkomma genom kursdiffereng och dels silfvers uttagande från banken ej måtte göres till en handelsspekulation, samt å andra sidan deremot, att genom silfrets stegring i pris, detsammas uttagande icke måtte försvåres eller alldeles förebygges, hvarföre understyrelsen ansett halten i spanska piastrar böra beräknas till 44 lod 6 grän — 9967, ooo finsilfver, hvilken halt ej mindre uppgåfves i Nobachbs Vollständiges Handbuch der MynzBanckund Wechsel Verhältnisse aller Länder und Handelsplätze der Erde, utan äfven skulle vara uti Hambur2z bestämd, ehuru densamma med ?,,00 UDderstege den halt, som Kongl. myntet, enligt ofvan omförmälde attest, befunnit de derstädes nedsmälte 4,000 st. .pisstrarne innehå!la; i följd hvaraf understyrelsen tillstyrkte, att de till banken före år -4810 lefvererade spanska piastrar mitte få från banken ut!emnas efter vigt, dock ej uti mindre partier än af en påse innehållande 4,154 ; st. emot ett pris af 498 sk. bko. för hvarje Rdr silfver sp.. som enligt nya myntoten och efter en antogen halt af 14 lod 6 grän 5957, ,y,:delar, deraf kunde utmystas, med tillägg af !, proc. premie, hvarigenom barken skulle å hvarje 1,000 st. piaktrar, bokförda i bankens räKenskaver till 943 Rdr 40 sk. 11 7. Silfversp. erhål