Aftonbladet – 22 oktober 1842, sida 2

mm — Lamb säger, icke blifvit uppfostrad, utan upptuktad,; hennes barndom hade varit den fattiges; en fortsatt strid mot hunger, möda och jordisk nöd. Såsom prinsessans rodocka och smekbarn hade hon dernäst känt öfverflöd och prakt; men öfverflödet hade sin följeslagare, och prakten sin skugga, afunden. Mimmi lärde sig snart alt tänka; ty lidandet är tänkandets moder. Hennes kärlek för den ömma hulda matmodren var hennes väsens lifskälla; och kärlekens blommor, säges det, frodas starkast i sorgens grund, vattnade af tårens silfverdagg, Hon såg snart, att hennes herrskarinna icke var lycklig, att den peristickade gördeln icke kunde (angsla ett hjerta, som slog alltför vildt, eller juveldiademet svalka de feberheta tinningarna, bvilkas pulsar voro alltför snabba och oroliga. Sofi: var fostrad för en gladare sfer än det Hanoverska hofvets. Hennes eget barndomshem hade varit uppvärmdt af den mest enkla och sanna kärlek, och hon hade varit sin mors gunstlisg. Plötsligen hade hon blifvit förflyttad til en kall och dyster atmosfer, hvarest lifvet skre efter ceremonielet och tankar och kapalot vpD koniraband; ett kungligt offerlam, ett Tennes ska stoltheten, och fördomens ger. de ej i band vardt bortgifven, men bhjertat i gå och byteshandeln. Om hon ändå rg hennes asta, om icke älska sin man, 5 känsla to . 4 n denna ÅA gs öde varit drägligt, men äfve de hafva förlåtit hans icke i beräkning. Hon kunef ty hvad förmår bknöjdhet och obeständig men då måste hon icke qvinna om ålar Nu härledde sig manä!ska djupt och i ; oförmåga att nens likgiltighet från hans g rätt