Aftonbladet – 21 oktober 1842, sida 2

nötta specier kbappt lemna en specie i utvexlingsvinst, så böra de sednare desto heldre begagnas till den myntning, hvilken ej kan undvikas, som Banken, pär de ommyntas, slipper att betala myntverket för smältningkostnaden, hvilken, enligt den 47 dennes framlagda uppgifter, utgör något öfver 2 specier för 41000 dylika. Banken kommer således att för hvarje 1000 gamla specier, som ommyntas af myntverket, beräkna sig 100 dylika nya. Banken behöfver sålunda endast tillägga 4: 24 på 1000 dyl.; för att fylla slagskatten 7: 24. Det är derföre som myntverket, enligt nyssnämnde uppgifter, Jemnar 9935!V, nya specier eller 4!, mindre, än 4000 nya, för lika många gamla. Om Banken eger 138,132 sådana specier, så får hon följaktligan för dem vid deras ommyntning beräkna sig till godo ett öfverskott.af. .. . co oc or oe oo MA Om derifrån dragas, enligt punkten 2, de . 138: som Banken vunne på deras nedsmältning till plantsar, så visar sig, att, när myntning måste ske, är deras användning dertill fördelaktigare, med . Äfven myntverket eller staten, som får vidkännas dess förluster, skulls vinna på gamla, nötta speciers omgjutning, emedan dertil fordras en mindre tillsats af koppar, än om finplantsar skulle begagnas. Men som Banken ändock måste sätta till 4, specier på hvarje 4000 gamla, nötta specier, som myntas om, eller på 138,132, en summa af 694 specier, så kunde dessa besparas, om Banken hvarken läte till plantsar nedsmälta eller till myntning utlemna de gamla, nötta specierne, utan helt enkelt läte utvexla dem till samma värde som specier af nya myntfoten, jemnlikt fullmäktiges förra beslut. Myntverket skulle ännu mer vinna härpå, emedan det undginge hela ommyntningen, och med detsanrma all dertill erforderlig tillsats af koppar. Men månne Banken verkligen besparade ofvannämnde 624 specier? och hvilka olägenheter skulle de gamla, nötta speciernes utvexling medföra? Seaken bör ses både från bankens och allmänhetens sida. För en specieriksdaler af gamla rcyntsorten plöga guldsmedar och andre, som befatta sig med uppköp af mynt, betala öfverhufvud 4 sk. Bko mera, än för 1 specie af nya myntsorten. Om gamla specier, ehuru de således gälla 1929 sk., ändock utlemnas för 498 sk., så hade Banken på deras uttagande satt en belöning af 7 Rdr 39 sk. Sp. för 4000:det, eller något mera än hela slagskatten. De skulle följakt ligen uttogas för belöningens skull, om ej för annat, och säledes öka den åtgång sf silfvermynt, hvilken tyförutan borde inträffa. Andamilet med de gamla speciernes. utlemnande, eller undvikande attslå nytt mynt, skulle följsktligen förfelas. Beslöte man att ej utlemna de gamla specierne, förr än det vore slut med de nya: så innebure det en medelbar hänvisning till allmänheten, att först uttaga dem, för att sedan åtkomma de gamla, Banken kunde derigenom blifva föranlåten att mynta till ännu större belopp, än eljest, och åtgärden, i stället att medföra besparing, vålla förlust. Heldre än att utsätta sig för sådant äfventyr, borde Banken åt guldsmeder och andre sjelf till 499 sk. försälja nötta specier af gamla prägeln, hvarpå 1079 specier kunde vinnas. Men månne det vore riktigt af Banken, att för en så ringa besparing, som ofvannämnde 621 Rdr och för uppgälden dessutom, eller med tillsammans 1,700 specier, eller för mindre, ifall de gamla, nötta specier, såsom troligt är, icke ens utgöra 138,132 stycken, i rörelsen sprida annat mynt, än det af au gällande myntfot? och att genom uppgäld på det cemla, fästa uppmärksamheten mera, än förut, på skillnaden mellan begge? Jag betviflar det! Om Banken ej toge uppgäld på sina gamla specier, utan för sina lika goda sedlar utlemnade olika godt mynt till sedelhafvarne, hvilken afund skulle ej väckas emellan dem, hvilka förebråelser och klagomål skulle ej höjas emot Bankens styrelse? En af de stora förtjensterne hos dem, som gjorde vår gifta realisation, ver att göra-henne så stilla, att allmänheten kneppt förmärkte den stora åtgärdens verkställighet på något annat, än silfvermyntets tillsänglighet. Lika stilla bör, efter min tanka, realisked I upprätthållas, och allt buller, angående den sakes, just för den allmänna trygghetens skull, undvikas Jag föreslår alltså: av Att nötta specier af gamla myntfoten måtte för ommyntning utlemnas till det belopp, som myntverket åstundar. bd) Att när hela förrådet af gamia icke guldhaltiga specier blifvit ommyntadt, finplantsar må till utmyntning användas. ec) Att imedlertid 4000 obrukade specier af garala prägeln användas till profsmältning. d) Att prof smältning likaledes göres med 1000 spanska pjaster, för att utröna deras förhållande till specier, efter nu gällande myBtfot, alldensturd den under andra förhållanden d. 16 Mej 1825 anställda profsmältning ej torde kunna anses tillfyllestgörande. e) At: herrar fullmäktige derefter låta genom svenska bestickningen i Hamburg eller på annat lämpligt sätt tillfråga de hus, hvilka der sysselsätta sig med ädla metallers skedning, huru mycket finsilfver i plentzar de vilja här på stället lemna i utbyte emot bankens förråd af guldhaltiga specier och spanska piastrar.p Hr grosshandl. Schartau protesterade mot förra beslutets rifvande oeh anförde deremot 58 8 riksdsgsordningen, som stadgar, att bvid justering af protokoll eller protokollsutdrag, kan ett beslut ingaiunda ändras, men väl sådäne tillägg göras, hvarigenom ändring i beslutet uppkommer. Men emedan herr S. funnit, att skuggrädsla uppstått för verkställigheten af beslutet, ville han föreslå antingen det tillägg i beslutet om det gamla speciemynrr