Aftonbladet – 18 oktober 1842, sida 2

NH H— — ot . I nnMBOoeO seen detta är nemligen tecknet, ty de väcktan sitta icke när Guds ord läses (men väl när det predikas eller sjunges!) och allt som antalet af de omtalta stående svarttröjornas förmerades, förmerades ock i samma mån antalet af de förningar af phvilt-mats och viktualievaror, som trollades till pastorns kök. Ju flere får, desto flera fårlår, det är ju helt naturligt! Psesten var en helig man, ty han hvarken dansade, drack eller spelade; men hade han ock 2jort det, hvad mer? Konung David dansade ju han, och man har aldrig försummit, att någon, utom den granntyckta jungfru Michal stötte sig derpå; likaså spelade han och lät spela med all makt allehanda strängaspel af granträ, med hbarpor och psaltar och trummor och bjeliror och cymbater. Och hvad det beträffar att dricka vin, så uppmuntrar ju sjelfve den vise Syrach, genom vinets lof, dertill. Så förstå fanatismens anhängare att bruka bibeln som sköld, likasom de förstå att begagna len som svärd då det så passar dem. Ehuru det icke var utan att presten hyllade mammon, och tog sig med god smak ett skrofmåls hos sina sockneboar, såväl vid husförhör som bröllop och alla andra högtidliga tillfällen, så ansågs han dock för ett helgon af alla, d. vw. 7, alla väckta. Presten hade ock haft åtskilliga uppenbarelser i sina dar: en engel hade en gång flugit in genom fönstret, just som mannen höll sin bordsbön, hvarföre denne ock, det högtidliga tillfället till prydnad, låtit förgylla fönsterposten. Någon tid hade Magnus, likasom de andra, låtit blända sig af skenet, men snart fann han någon tomhet i de idisslade andeliga talen och väckelserna; han fann icke den föda hans varma bjerta och oroliga ande behöfde och eftertraktade. Nu kom vintren, och ryktet om de småländska profetissorna nådde till Magnus hembygd.