Aftonbladet – 18 oktober 1842, sida 2

som deri innehållas, då hvar och en nogsamt lärer inse, att, sedan realisationen nu en gång kommit till stånd, den svåraste olycka, som näst ett krig kunde träffa landet, vore ett pytt vacklande i myntvärdet eller så kallad myntförbättring, som skulle ruinera alla skuldsatta näringsidkare. Se här utdraget: Mine herrar! En Regerings pligt är att rikta sina blickar åt framtiden. Gud allena bar väl densamma i sin makt, och i bans händer hvila rikens bestånd, förkofran och tillintetgörelse. Likväl är tankan på framtiden — verkan af det förnuft hvarmed Försynen oss begåfvat — sjelf en uppenbarelse af henne och ett medel att bereda åt folken lugn, kärlek för ordning och rättvisa, vördnad för lagarne. Att förutse är i detta fall mera än att hoppas: det är, om jag så får säga, att redan i förväg tillegna fäderneslandet framtidens lycka. En nation, som njutit 28 års inre och yttre fred, bör hafva till hufvudsakligt syfte att bereda sig dess fortfarande, som dock ej kan vinnas, utan att hon alltid befinner sig i stånd att försvara sig. Det låneunderstöd Binken 4808 och 4809 lemnade det af motgångar nedtryckta riket bestod endast i pappersmynt, antydande det nominella boloppet. Detta lån fördubblade visserligen den i omlopp varande sedelmassan, men det har blifvit återbetsldt. De skattdragande hafva under tiden fått vidkännes ett intress2 af 4 procent, hvilket redan 4835 uppgått till kepitalsts belopp. De 2 procent, som derutöfrer erlagts i afbetalning å kapitalet, hade derjemte vid samma tid, 4835, under de förflutna 25 åren tillskyndat Banken fem millioner i kapitalafbetelning. Icke dessmindre fortfara de skattdragande att betala till Banken de ofvannämnde 4 procenten i intresse med 2 procent å det återstående kepitalet. Det är denna beskattning hvarifrån jag önskar befria nationen, och den framställning jag nu gör, angifrer medlen dertill. Carl XIFs förmyndare lade 1668 grundvaien till ett finanssystem, och Carl XI stadfåstade, sedan han blifvit myndig, det Bankprivilegium, som beviljats Riksens Ständer. Utsigterna för framtiden voro då lofvande, och verkligheten uppfyllde deras löften. Hans efterträdares lysande framgångar följdes snart af stora olyckor. De skola visa oss den väg vi heafva att följa, Handeln, då i sin barndom, vasall och skattskyldig åt alla monopolier, lemnade ej rum för upphöjdare åsigter. Da ständiga krigen, de snart öfvergående framgångarna, medförde slutligen de olyckor, hvaraf Sverge redan så mycket lidit och som den opartiska historien till en del förvarat. 1808 och 1809 års krig var deraf en följd. Försynen har tagit nationen i sitt bägn: det återstår nu för henne att bringa sina finansor ji ordning. Hon kan och kon bör det. Nödvändigheten fordrar det, hennes pligt ålägger henne det och folket anropar henne: derom. Svenska foiket skall ej vara det enda, som saknar denna tillfredsställelse. Det skall ej vägra sig hvad alla hyfsade folk önska d. v. s. att med tiden gifva åt det sedelmynt, som föreställer det metalliska samma förtroende som detta, att göra dess sedlar lika betalningsgilda efter sitt nominalbelopp, som de, hvilka alla andra borgenärer lemnat sina gäldanärer. Handeln och näringarne måste i längden lida der, hvarest pappersmyntet — det enda hvarmead man betalar de råämnen som utifrån införas — förlorer 4 7, kapital å det som detta mynt föreställer. — Sverge skall ej sjelfvilligt ställa sig i ett fullkomligt beroende under utlänningen. Det skall ej vilja uppoffra näringar, som befinna sig i tillvext, åt de olägenheter, som hvarje monopolium tillskyndar konsumenterne.. Bebofvet att antaga principer, har nu infunnit sig. Dessa äro redlighet, rättvisa mot alla. : Låtom oss, under det vi sysselsätta oss med Sveriges framtid, taga i betraktande så väl det närvarande som det förflutna. Frankrike drog 47935 ur rörelsen de i omlopp varande assignaterna och ersätte dem genom Speciemynt. Denna massa af sedlar uppgick till mer än 40 millioner. Alla innehafvare deraf: de famil-. jer, som satt förtroende till dem, ruinerades. Österrike, som har 35 millioner invånare, såg för 25 år sedan sitt pappersmynt så försämradt, att ett kapital i silfver gällde 42 å 15 i sedlar. Detta pappersmynt är nu lika med silfver och invexlastill pari cours icke blott i bankens luckor, men hos alla bankierer. Danmark har återställt förtroendet till sitt myntrepresentatif och detta gäller nu lika med sifvermyntet. Norska finansernas fördelaktiga ställning är allmänt känd. Besinnen, M. H., att den som lefver af sitt arbete, familjfadren, alla konsumenter med ett ord, vänta af oss och af Rikets Ständer en förminskning i sina dagliga förluster. Tullspecialerna utvisa, att från och med 1830 till och med 41839, Sveriges import uppgått till 152,039,462 Rdr Bko i sedlar eller 57,044,798 Rdr 12 sk. i silfver efter 128 sk. kurs och att vi behöft, för att betala detta belopp i silfver, ofvannämnde 152,039,462 Rdr i sedlar. Således har Sverige i tio år betalt utlänningen 95,024,664 Rdr i pappersmynt utöfver hvad det skulle betalt, om dess pappersmynt gällt lika med silfver eller bibehållits vid pari. Denna förlust har i början synts omärklig, men då den förnyats hvarje vecka, hvarje månad, hvarje år och finnes bestyrkt af fakta och räkenskaper, bör Regeringen och Ständerna lemna å sido alla fiktioner och vinlägga sig om att göra sedelmyntet till redligbetens representant, eller i silfver EE EYES. TERESE I FREE 1 PRE SMR a NA